United States or Niue ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den ene var herr Hedström, den andre en blek konstkritiker med binocle och den tredje »herr Wahlberg, snobbfrö och artistämne idiot för resten». Det var den långbente individen hvars mun icke räckte till. William bjöd på kaffe, riktigt starkt och godt kaffe.
Om?... Hon var så blek, såg så trött ut. Der fans intet friskt uttryck i de bleka dragen och endast ett lojt intresse i de stora ögonen. Om han skulle lära henne älska; lära henne känna lifvet så fullt och rikt som det borde kunna vara lära henne det om också blott för några korta minuter. Vid den tanken kunde han höra hur hjertslagen började öka takten.
Midt igenom väggen, utan att ta' till rätta ingången kom Ante, så slut, att han, innan han kunde få fram ett ord kastade sig ner rak lång på marken. Blek var han, med håret klibbigt af svett. Det dröjde om innan han förmådde röra sig eller säga ett ord. Ante reste sig brådskande åter opp. "Lägg ihop de vi ha och stoppa i kunten.
Hvem är hon, som sitter i hörnet under den stora klockan, den där människan, som är så fasligt blek? hviskade jag till mor. Sitt inte och peka, pojke! Jag vet, hvem du menar. Det är Mårten Espens Kersti. Hvarför är hon så blek? Det är af kärlek. Jag måste ha glott stort på mor, för hon drog en smula på mun. Kärlek? Är det kärleken till Gud eller kärleken till nästan? sa jag slutligen.
Den unga flickan, ännu blek, skranglig och liksom ledlös, steg upp från pianot och bad modern att sjunga något för dem. Fru Elisabet sjöng utmärkt, sades det, och alla beundrade henne, både de, som icke förstodo, och de, som trodde sig förstå.
Klockan var nu nära fyra på morgonen; en smula blek i skenet av de snart nerbrända ljusen, reste sig Mademoiselle de La Feuillade från bordet, där hon ett ögonblick tagit plats. Förste Konsuln räckte henne glaset med Champagne.
Lägg dig ned. Se jag skall berätta för dig. Inom några solhvarf kommer mannen som skall föra dig till din herrlighet. Du får ej vara blek och mager, då när du skall göra din lycka. Nå barn, se ej ut som om du skulle vilja gråta. Hvarföre skulle du sörja ditt fattiga hem? Du som far till idel dans och fröjd och juveler och glans".
Tomas stod blek och skrämd och såg efter honom, tills de förbigåendes knuffar väckte honom och strömmen drog honom med sig. Var fanns Hall i dag... På andra trottoaren gick Grothusen och Mary Arvidson arm i arm.
I rappet ... som han begärt ... vart sängen färdig. Verkligen melankolisk, huvudet sänkt emot bröstet och blek återkom sergeanten. Har intet bud hörts av? frågade han med den allra beskedligaste stämma den utför trappan nedhoppande uppasserskan. Nej; men allt är i ordning däruppe. Hon försvann i de undre regionerna. Han gick trappan upp. Kommen till sig, sade han intet.
Nästa måndag steg därför han och Ottilia in i Stadshotellets matsal och slogo sig ned vid ett av Blomgrens bord. »Kypare!» ropade Kvist myndigt och knackade i bordet. »Förbaskat söl! Hör hit för katten, vaktmästare!» Blomgren kom blek men behärskad fram till bordet och bugade så litet han vågade. Hans blick sökte Ottilias, men fann där ingen sympati, ty det var måndag, och hon älskade Kvist.