United States or Central African Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den ena efter den andra af kamraterna smög sig in för att se Bella, derefter gingo de hem, gråtande och nedslagna. Bella låg med slutna ögon och utan tecken till medvetande. Hon var förfärligt blek, men intet sår, ej ens en bula kunde upptäckas på hennes kropp.
Till midsommar kom Lasse hem, återställd till kropp och själ, en ny och bättre människa. Han var nu mager, blek och gick en smula framåtlutad, men såg eljest ut som i sina yngre dagar.
Du ser så dålig och blek ut i dag, att till och med pojken såg det och sade det i örat på mig. Tala nu! Får du inte luft, så kan du dö af det. Så du pratar! Inte dör en, för det en är olycklig! Då skulle jag vara död för länge, länge se'n. Nej, är en riktigt eländig och förkrossad, så lefver man minsann nog.
Det står väl inte S.V. på alla: men jag skall försöka. Du är tankspridd, goda Albert. När du kommer fram, så ät litet, stärk dig, och tänk inte så mycket på mig. Du känner väl igen dina egna saker åtminstone? Allt vad som inte är ditt, det är mitt ... och låt pojken hämta det. Vad som inte är ditt, det är mitt! Men ... var inte förstämd, inte blek! Du är i en hygglig stad, skall du veta.
Men hos honom blott finns värme, Men blott han är ljus och glädje, Han som, arma, dig förskjuter! Domna, domna, Tuoni jungfru! Domna, dröm ej falska drömmar". Natt och dag vakade Kalmatar vid ynglingens läger då han sof. På hans slutna öga hvilade i kärlek hennes blick och en skymt af en blek rosenfärg spriddes på hennes bleka kind; men han vaknade och bort som fläkten försvann den arma.
Modern var blek ända ut på läpparne, ögonen hade svartnat som kol och hon grep hårdt om en stolrygg, men rösten var så djup och tydlig och lidelsefri som om hon talat till en flock besökande i sitt museum. »Säg icke mer just nu» och hon fäste de kyligt svarta ögonen på hans nervösa, rörliga ansigte »låt mig behålla min sjelfbeherskning; det är bäst för oss båda. Du kan få gå.
Drottningen smålog vänligt och strök henne om den fuktiga kinden. Börjar du också att sörja dig blek för Valdemars skull? Snart finns här visst inte en kvinna, gammal eller ung, som inte sitter och ser efter honom med rödgråtna ögon. Och därom talar du så lugnt? Så stolt kan du säga. Jag förstår er alla så väl. Och inte kan jag missunna Valdemar något... Jag är törstig, syster.
Hon fasade för den tanken, att en sådan livslust skulle förgöras, att han kanske skulle ligga blek och stel redan till kvällen. Det var som att bränna upp hö och ängar och örtagårdar. Vem som helst annan kunde hon tänka sig som död, blott icke Valdemar. Hon kunde icke tänka sig honom uthuggen i sten på en gravhäll med knäppta händer. Och vem skulle med andakt kunna bedja vid en sådan grav?
Hans säkra järn, hans starka spjut Igenom Percy går. På motsatt sida lansens udd, En aln i längd, man ser: Två män som de, som föllo här, Har icke jorden mer. En bågskytt från Northumberland Såg Percy falla blek, Han bar en båge i sin hand, Som honom aldrig svek. En pil han tog; en aln i längd, Och hvässte uddens stål, Ett skott han mot Montgomri sköt, Visst ej på lek hans mål.
Med ens hördes ett ljud, hälften sång, hälften klagan. Det ljöd så vemodigt, alla vände sig om och lyssnade. Den unga frun tryckte häftigt handen mot hjärtat. Hon blef i ett ögonblick blek och frågade ångestfullt sin man: »Hvad är det, det låter som en begrafningssång?» »Alltid öfverspänd, kära Maria, det är väl någon fiskare, som sjunger psalmer ute på sjön.»
Dagens Ord
Andra Tittar