Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 juli 2025
Agnes afbröt mina funderingar. Du lär vara gift? sade hon. Ja. Hvilket är ditt nuvarande namn, Lisi ? Reijola. Alldeles riktigt. Lisi Reijola. Din man är ? Advokat. Alldeles riktigt, jag har ju hört det. Jag för min del har ej bytt om namn, utan är alt fortfarande Agnes Verther. Nå, du har naturligtvis barn. Huru många? Tre. Såå! Gossar eller flickor? Två flickor och en gosse.
Under dagens lopp hade äfven Aino och Lyyli smutsat ned sina kläder, om de också icke befunno sig i samma skick som stackars Antti. Än jag själf då? Jag betraktade i förbigående min bild i spegeln. Jag såg skön ut! Ögonen svullna, pannan svettig, håret burrigt och klädningen ! Agnes hade väl aldrig någonsin haft på sig en bomullstygsklädning, för att icke tala om en sådan här gammal och urtvättad!
Då skall jag föra er till italienska operan, och vi få se om ni inte förändrar åsikt. Hon lutade sig bakåt i soffan med säker själfmedvetenhet i blicken. Åh, ni skulle inte behöfva vara många månader i Petersburg förrän ! Förrän hvad då? Agnes svarade ej genast. Hon såg blott småleende på honom med en erfaren världsdams öfverlägsna uttryck i ögonen.
Men jag vill, att ni ska teckna på, att ni godtager testamentet. Paulus skall också teckna på. Det blir kanske svårt för dig, Louise. Men det är så skönt att veta, att det inte blir bråk efter en Louise skrev under och gick ut efter lektorn. Agnes skrev under, Abraham skrev under. Det blev tyst och stilla. Ingenjören viskade i hennes öra. Hon skakade på huvudet.
Men Agnes, finner du där äfven värklig lycka, sinnesfrid? Hon såg på mig och smålog ironiskt. Lisi liten, du talar som ett barn! Hon skakade på hufvudet och skrattade alt fortfarande. Hör du, afundas du inte förskräckligt din katt därborta i kakelugnsvrån?
Men såg han då ej i himlens namn att alt detta blott var ett motbjudande koketteri! Gif mig skoten, ropade Agnes, sätt er vid styret och skjut ut båten! Antti vaknade upp och gjorde som hon bad. Men förstår ni er på att sköta skoten? Han räkte henne skoten och visade huru hon skulle handtera dem.
Släpp dem inte! ropade Louise. Agnes måste gå hem med Abraham, för det börjar regna. Gå hem själv! sade Agnes. Pojkarna förkunnade, att dammen var färdig. Vattnet började redan stiga upp på Blekängsgatan. Man måste handla. Men pojkarna hade fått myror i huvudet. Vem skulle egentligen få råttorna, de döda råttorna? Usch, ni får ta dem. Var så god.
Han tog sockerbitarna ur deras händer, men o ve, hvilket oväsen där uppstod! Ett trestämmigt skrik, så man minst skulle trott att det var fara för lifvet. Tyst, tyst, kära barn! Antti, gå in och håll sällskap åt Agnes, som sitter där ensam i salen. Antti, slutar du inte, stora gossen, se så Aino, mamma ger er ris, om ni inte äro snälla.
Jag såg på henne, och min röst var litet säkrare än förut, då jag frågade: Blef du då, Agnes, inte alls entusiasmerad nyss? Entusiasmerad? Af hvad? Af kärlek till fosterlandet. Som det där talet skulle uppväkt? Hon fortfor skrattande: Nej, det entusiasmerade mig då värkligen inte det ringaste. Men visst var det ju ett utomordentligt vackert tal.
Hvem ville oförväget våga täfla här Med mig, en son af landets högste styresman, Hvem är förmäten nog att vilja mäta sig Med mig i skönhet, adel, makt och rikedom?" Men Agnes log och utbrast i sin älsklings lof: "Skön är min älskling mer än alla sköna här, Hans glans beundra solen, månen, stjärnorna; En fläkt blott af hans andedräkt ger sjuka lif, Ett löje på hans läppar väcker döda opp.
Dagens Ord
Andra Tittar