Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 oktober 2025
De vågade för öfrigt icke närma sig henne, de beundrade henne blott på afstånd, och Agnes fäste väl knappast någon uppmärksamhet vid deras känslor. Skall Agnes någonsin bli kär? undrade vi ofta. Och i hvem? Hvem skall bli den lycklige? Fins det väl någon enda man som vore henne värdig? Vi för vår del betviflade detta högeligen.
Hon var visst i djupet af sitt hjärta mycket ledsen på mig, men jag var värkligen inte häller god på henne. Antti fattade med ena handen i bryggan för att hålla båten stadig, och bjöd den andra åt Agnes. Bryggan var något högre, Agnes stälde sig på dess yttersta kant, tog honom vid handen och beredde sig att hoppa ned. Ni skall inte falla! Får jag stiga på ert knä? Var så god.
Han har inte sagt mig någonting Jag försökte tala så lugnt jag någonsin kunde. Har han ingenting sagt? Hon skrattade fortfarande. Hvad skrattar du åt, Agnes? Åt ingenting. Ni äro så hjärtinnerligen naiva. Jag förstår inte hvad du ser för naivt i detta. Den här roliga historien piggar riktigt upp mig. Hvad skulle du säga om jag stannade här? Hvad jag skulle säga?
Blott tretton år den ädla Agnes hunnit, när Hon döden undgick och det sanna lifvet vann. Skön till sitt yttre var hon; hennes like fanns Bland hufvudstadens döttrar ej; dock skönare Var hennes själ, af himmelsk kärlek genomträngd. Högboren, adlad redan af sitt sinnelag, Till kroppen vek, till själen stark hon var, ett barn Till år, men som en mogen kvinna klok.
Men ännu hade jag icke någon orsak till fruktan. Det var blott vanlig artighet. Ingenting annat. Ingenting annat. Blott vanlig artighet..... Antti hade alltid hittils blifvit ansedd för oartig. Man klandrade honom icke därför, utan skrattade blott välvilligt och skylde på hans stela natur. Under Agnes' inflytande tinade han upp och förändrade sig fullkomligt. Hvad mer?
Jag skyndar att vårda honom, finner honom lidande, förkrossad, söndersliten, utan en enda vän. Han yrar vildt om Agnes, förbannar och smädar henne, ropar på hämd, rasar och vill med våld störta upp från sin bädd. Jag stryker sakta hans händer, torkar svetten från hans panna, hviskar till honom ömma ord, fuktar hans torra läppar med vin och jämkar om hans kuddar. Han lugnar sig och somnar in.
Två gossar Björner, riktiga skvallerbyttor, skickades hem och vid deras hot att skvallra fästes intet avseende. Syster Agnes och lilla Abraham posterades i hörnet av Oscarsgatan, dels för att de icke måtte bli åsyna vittnen till blodbadet, dels för att hålla utkik på obehöriga. Av samma orsak placerades lilla flickan Sörman, som hade röda strumpor, och hennes bror i hörnet av Sofiagatan.
Bekymrad lät hans fader kalla läkare, Och af den sjukes vilda puls, hans tysta tår, Hans kväfda suck förråddes snart hans hemlighet. Då stod den sorgsne fadren upp. I skyndsam färd Till Agnes gick han, af förtrogna vänner följd, Och bad för sonens kärlek om förbarmande. Men stilla svarade den ädla flickan så: "Tilltro mig ej en känsla, som ej höfves mig, Som med en annan längesen förlofvad är."
Min vanliga lugna sinnesstämning hade under dessa få dagar varit underkastad de vildaste växlingar och gått från den ena ytterligheten till den andra. Men så hade också Agnes hämtat med sig så mycket öfverraskande nytt, att jag ej i hela mitt lif erfarit någonting liknande.
Men så förenade sig Bertha, Siri och några andra med Hanna. Det blef en ganska liflig debatt, som slutade med att förslaget gick igenom. Då yrkade Jenny, Agnes och Lilli m.
Dagens Ord
Andra Tittar