Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 oktober 2025
Med svartsjuka kommer jag inte att besvära honom. Agnes kastade på mig en hvass, genomträngande blick, men synbarligen kunde hon ej hos mig upptäcka minsta anledning att misstro mina ord, hvilka äfven denna gång öfverensstämde med rätta förhållandet. Däri gör du rätt, lilla Lisi, sade hon och klappade mig på handen. Vet du att svartsjuka är det enfaldigaste af alt.
Antti gick ett par gånger fram och tillbaka öfver golfvet utan att säga någonting. Men Agnes skakade öfvermodigt på hufvudet, hennes drag utvisade tydligt huru säker hon var på sin makt. Antti stannade, lutade sig mot stolkarmen och såg Agnes rakt i ögonen. Med nyfikenhet väntade jag på hans svar. Ni misstar er. Jag skulle inte förändra mig. Och likväl vågar ni inte hålla vad.
Nu skulle kanske hela skolan för vår skull råka i vanrykte. Jag kände mig högst olycklig. Där höll Fanny alt fortfarande på att skräfla, medan flickorna himlade sig. Det började plåga mig, deras munterhet skar mig i öronen. Agnes bläddrade i sina böcker, hon ville ingenting mera höra. Huru djupt hade vi icke sjunkit i hennes ögon! Jag var nästan gråtfärdig. Jag vågade icke gå nära henne.
Det var också lugnt och angenämt. Men Louise var icke riktigt kry. Ofta nog måste hon avbryta partiet. Och det var förargligt. Ibland kom fröken Agnes, satte sig stilla och tyst mitt framför sin far och betraktade honom med medlidsamma blickar. När lille ingenjören vridit sig några varv runt i stolen, öppnade hon äntligen sin mun och sade: Kära pappa, de kommer alldeles säkert att lura pappa.
Hon var så älskvärd, hon kunde ställa sig in på ett så förtjusande sätt. Jag skall tala om den där saken för dig. Jag är värkligen nyfiken. Men först vid bordet, sedan vi fått oss ett glas vin. Kyparen anmälde att middagen väntade oss i rummet bredvid. Vi gingo dit. Jag satt stum midt emot Agnes och väntade på hvad jag skulle få höra.
O, hvilka tankar som måtte ha rört sig i ditt lilla hufvud under dessa dagar! Det vore roligt att känna till dem. Kära Lisi, berätta mig Jag ber dig Agnes, skämta inte på det där sättet. Du misstar dig. Aha, ha vi nu åter dendär skenheliga nordiska kvinnan inför oss! Antagligen erkänner du inte sanningen ens för dig själf? Nå ja, det är ju likgiltigt.
Och en sådan paletå hon hade! fortfor Agnes med energiskt ogillande. Lång och slät som en säck, och med fickor stora som .
Agnes hörde på min redogörelse och skrattade litet. Du kommer naturligtvis och hälsar på mig? frågade jag. Ja. Det var roligt. När passar det för dig? När som hälst. Till exempel i kväll. Välkommen! En fruntimmerskör uppträdde på estraden, och jag vände mig om för att höra på den. Jag tykte de sjöngo alldeles utomordentligt och applåderade ifrigt, såsom alla andra.
Agnes skulle naturligtvis blifva alldeles förfärad, om hon fann mig sålunda bunden. Slutligen gick dock Mari, och jag blef ensam hemma med barnen. Jag fick sköta dem alla tre på en gång, men det hade jag gjort många gånger förut och var således icke synnerligen bekymrad däröfver, fastän Lyyli med sin kinkighet på alt sätt pröfvade mitt tålamod. Jag förstod ej hvad som gick åt barnet.
Jag skall säga dig hvad vi äga gemensamt. Ser du vi vandra på nattgammal is, och båda skola vi inom kort sjunka ner i djupet. Skilnaden är blott den att jag vet det, du inte. Agnes, huru kan du tala på det sättet? Ja, låt oss hällre lämna dessa saker. Du skulle ändå inte tåla att höra sanningen, stakkars barn. Är du så viss om sanningen?
Dagens Ord
Andra Tittar