United States or Switzerland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Detta uppfattade jag så radikalt, att jag de första åren aldrig uttalade en egen tanke; min mans vilja var min lag i ordets allra strängaste betydelse. Man kallade mig »hvita plåstret» och tykte med rätta att jag var en nolla. Synnerligast som min man ej brydde sig om att rätta sig efter sällskapslifvets fordringar i den goda staden, hvaraf många togo anstöt.
Hur i herrans namn har du stält till så galet? Ja, nå kära Antti, gå nu och fråga inte. Han gick, men såg missnöjd ut. Och inte tykte jag häller det var vidare roligt. Mina armar voro nära att brista af att hålla den tunga flickan, och jag var förtviflad öfver att Agnes råkat se hela detta elände.
Jag tykte mig vara i omedelbar förbindelse med guddomen, och då religionsläraren hade sagt att Gud ofta genom en tidig död bortkallade de barn han höll mest af, hoppades jag att denna nåd också skulle komma mig till del. Ja, min längtan efter döden var så stor, att jag till och med umgicks med tanken på själfmord, hvarifrån jag likväl afhölls af fruktan för synden och straffet.
Ja, men i min förvirring viste jag inte hvad jag skulle säga nog tykte jag de sjöngo både rent och med schwung. Jag för min del kan inte njuta af annat än fin, musikalisk sång. Sådana där sträfva, oöfvade röster skära formligen i mina öron. Hvad kunde jag svara därtill?
Endera tykte jag om människor, eller gjorde jag det inte, gillade eller ogillade deras åsikter, och kritiserade saker och ting lugnt och bestämdt. Nu däremot ledde jag mig ena ögonblicket till slutsatser, hvilka jag i det nästa förkastade, blott för att resonnera mig till nya lika ohållbara.
Så där, inte blir du ju ledsen för ingenting. Men nu skall jag för denna gång lämna er. Träffas vi ännu? Alldeles säkert. Jag hoppas ännu ofta få njuta af ert sällskap. Eller huru, herr Reijola? Hon räkte fram sin lilla, hvita hand, och Antti slöt den i sin. Hvarför tykte jag att han höll den altför länge? Kommer ni i morgon på festmiddagen? frågade Antti. Troligtvis, svarade hon.
Eller kanske var det af gammal vana som armarna åter lydde och fullgjorde sin skyldighet likasom förr. Hon lade Lilli i vaggan, satte sig själf på pallen bredvid och visade henne leksaker. Men Lilli lyfte upp bägge benen och fattade i fötterna med sina händer. Detta tykte hon var en så rolig lek, att hon skrattade högt.
Agnes hörde på min redogörelse och skrattade litet. Du kommer naturligtvis och hälsar på mig? frågade jag. Ja. Det var roligt. När passar det för dig? När som hälst. Till exempel i kväll. Välkommen! En fruntimmerskör uppträdde på estraden, och jag vände mig om för att höra på den. Jag tykte de sjöngo alldeles utomordentligt och applåderade ifrigt, såsom alla andra.