Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 oktober 2025
I själfva värket var det ju alldeles naturligt. Inte saknade hon oss och inte kunde vi vara misslynta däröfver.... Under många år hörde vi ingenting om Agnes. Vi hade slutat skolan och skingrats åt olika håll. Blott några få hade stannat kvar i den forna skolstaden. Ännu en gång samlades dock en hel mängd af oss. Det var då jag stod brud och firade bröllop.
Bestörta flydde lustans andar, synden vek, Ett kyskhets tempel var det rum, där lasten bott. Men till sin son gick Lucius Verus, nämnde om Hvar Agnes var och manade den sjuke gladt Att skynda och i hennes famn sitt kval förströ. Och upp stod ynglingen och gick, af vänner följd, Till otuktshemmet, att sin låga släcka där.
Jag vågade icke närmare utforska hennes sinnesstämning, ty jag var alltid mycket blyg gentemot Agnes; aldrig kunde jag tala med henne fritt och öppet som med de andra kamraterna, utan höll mig hälst litet afsides eller tystnade, om jag kom tillsammans med henne. Ingen af oss kunde för öfrigt berömma sig af att vara hennes speciella vän, åt hvilken hon skulle anförtrott sina hjärtehemligheter.
Hade du ledsamt i går kväll, Lisi? Nej, inte alls. Jag såg henne öppet i ögonen. Värkligen, Lisi liten? Var du så förståndig? Jag svarade ingenting. Äfven hon tystnade för ett ögonblick och betraktade mig. Hör på hon såg på Antti nu skall jag fråga dig en sak. Hon vände sig om och sänkte rösten, då hon fortsatte: Är du fallen för svartsjuka? Agnes!
Du misstar dig likafullt denna gång, Agnes. Skulle icke jag känna Antti, jag, som redan flere år lefvat tillsammans med honom? Ännu aldrig har passionen fått makt med honom. Det tror jag nog, ty inte lefva ni ju här, ni vegetera blott ligga i en beständig halfdvala. Och detta tillstånd kan räcka ända till grafven.
Förgäfves sökte Verus att mot folkets våld Den dyre sonens räddarinna ge beskydd. Med kejsarns vrede hotad, vek han sorgsen bort, Och i hans ställe lofvade Rutilius Med flickans marterdöd försona gudarne. Så börjades den helga Agnes' lidande. En ugn blef eldad; djupt ur härdens vida svalg Bröt flamman hväsande med röda tungor ut.
Antti sällskapade icke gärna med fruntimmer, men så länge Agnes var hos oss gick han ej ut ur rummet. Och huru lifligt de hela tiden samtalade ja, värkligen, då kände jag ju redan dunkelt att jag var tillbakasatt. Huru han sedan oroligt gick fram och tillbaka och huru tydligt han gaf luft åt de stridiga känslorna i sitt inre.
Medan Agnes talade hade hon blifvit så pigg, att hon lyfte upp hufvudet och vände sig mot mig. Också hennes ögon hade fått ett lifligare uttryck. Men hvad skulle du säga, Agnes, om någon, som du tycker om, utan vidare skulle vända dig ryggen? Som jag tycker om? Hon sade detta med en mätt, likgiltig, öfverlägsen ton och sjönk tillbaka i sin förra apatiska ställning.
Der voro Agnes och Siri och Bibbi och Bertha och en hel hop andra. Också bland gossarne voro många bekanta, som hon råkat hos Bengt.
Hur i herrans namn har du stält till så galet? Ja, nå kära Antti, gå nu och fråga inte. Han gick, men såg missnöjd ut. Och inte tykte jag häller det var vidare roligt. Mina armar voro nära att brista af att hålla den tunga flickan, och jag var förtviflad öfver att Agnes råkat se hela detta elände.
Dagens Ord
Andra Tittar