Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 juli 2025
Antti var altför enkel, altför ärlig, han föll hufvudstupa i snaran. Hvad Agnes måtte göra narr af honom i sin själ! Något annat förtjänade han för öfrigt icke häller. Antti hade bort vara på sin vakt. Agnes förkunnade ju honom midt upp i ansiktet att han skulle komma att glömma alla sina fasta principer och bli en annan människa till och med här i småstadens trygghet...
Vi gå ut på verandan för att dricka kaffe; kom med! Jag lade bort min tallrik och följde dem. Någon af herrarna bjöd papyrosser åt Agnes. Hon tog. Jag skrattade litet, ty jag trodde att hon blott på skämt förde den till sina läppar. Men mitt skratt förstummades plötsligt, då jag såg Antti bjuda eld åt henne.
Hvartill skulle det tjäna? Jag har i alla fall hvarken tid eller lust att inlåta mig på onödiga experiment. En sådan barnslighet vore ju redan ett steg till förändring. Där hade vi det, visste jag inte det! Månne icke Agnes ändå blef litet förbryllad, fastän hon ej ville visa det. Visserligen skrattade hon, men, såsom det föreföll mig, något tvunget. Sedan blef hon hastigt allvarsam. Men hör ni!
Han disputerade med Agnes, men tog henne i hand annorlunda än han gjorde det med någon annan, följde henne ända ut på trappan och stod länge i fönstret, blickande efter henne. Han klandrade Agnes. Och däröfver kände jag mig tillfredsstäld, min fjolla. Jag förstod icke att han med sina ord blott ville kämpa emot sina egna känslor. Och hans ömhet mot mig föregående kväll?
När nu prokonsuln sådant hörde, träder han Förgrymmad till sin domarstol, befallande Liktorerna för honom föra jungfrun fram. Och Agnes följer de med bilor väpnade Och stannar oförfärad inför domaren. Med knappt förborgad vrede börjar denne då: "En evig oskuld, hör jag, svor din älskling du, Vet, evig oskuld är hos oss vestalens ed.
Nej, Bella, så brun du blifvit! utbrast Agnes Lund och slog ihop händerna af bestörtning. Du har då alls icke brytt dig om att bevara din
Du tycker ju synd om alla människor, varför talar du då illa om dem? Hon vände honom ryggen, och Abraham red vidare. Lille ingenjören låg i sin säng. Han hade feber, han hade örsprång och fröken Agnes hade tvingat på honom en nattmössa, lite gulnad av ålder men med fina spetsar i kanten. Ingenjören var smått generad för mössans skull och låg och drog i banden.
Ty i hela världen fans ej hennes like, kunde icke finnas, hvarken man eller kvinna. Den bild, som jag från denna tid bevarar af Agnes, framstår såsom någonting fullkomligt, någonting absolut harmoniskt och felfritt. Ofta säger jag till mig själf: det är blott därför att jag betraktade henne med femtonåringens kritiklösa ögon.
Ja, Antti gjorde det värkligen höll omsorgsfullt stickan uppe, tils papyrossen blifvit väl tänd och såg sedan med synbar förtjusning huru nätt Agnes spetsade sina läppar, då hon blåste ut röken. Jag var som ett lefvande frågetecken. Huru kunde Antti godkänna hos en det, som han aldrig i världen skulle tålt hos en annan?
Men så sluta då upp, kära barn ! Jag brast själf ut i gråt och hörde icke att det gick i tamburdörren och icke häller att någon rörde sig i salen. Först när det stod ett elegant, ståtligt fruntimmer på tröskeln till barnkammaren, spratt jag till. Agnes! God afton! Jag torkade mina tårar och bjöd till att beherska mig. Förlåt, snälla Agnes. Jag är för tillfället ensam med barnen.
Dagens Ord
Andra Tittar