Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 september 2025
Om en moder än hade sju söner, måste hon dock giva upp andan i sorg; hennes sol gick ned, medan det ännu var dag, hon måste bliva till skam och blygd. Och vad som är kvar av dem skall jag giva till pris åt deras fienders svärd, säger HERREN »Ve mig, min moder, att du har fött mig, mig som är till kiv och träta för hela landet!
Jag har glömt alla böner det blir blott tomma ord i min mun för jag tror icke, att det finns förbarmande hon drog djupt efter andan och tillade sedan sakta för mig. Det finns förbarmande för alla. Och det är en annans förbön, som för oss gäller. Jag vet det, men min ångest kan icke fatta det!
Och tecken skola ske i solen och månen och i stjärnorna, och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån, då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva. Och då skall man få se 'Människosonen komma i en sky', med stor makt och härlighet.
Minnena från 1808 års krig voro ännu färska; det var den krigiskt-patriotiska andan i dem, som tände ynglingens håg, såsom han säger i Fänrik Stål : Min tanke genom rymder lopp, som förr den aldrig spanat. Ett lif gick för mitt hjärta opp, hvars tjusning det ej anat.
"Gammelfolke" blef i en hast till en hel ståtlig ladugårdsbesättning. Matmor dukade sedan fram frukost åt "karlarna". Hon hade så när puffat "drängen" Månke rätt in i elden under striden att få honom att sitta nära den och värmen, när han, som visste med sig att han var dräng, ville ge' husbonden den platsen vid "öfre" ändan af bordet.
Hon ställde sig under takkroken, sträckte sig på tå och hängde upp lyktan. Nå, nå, ingen skada skedd, muttrade hon. När pojken inte beslog mig. I detsamma slogs förstudörren upp, så hastigt och kraftigt att lågorna drogos ut från härden, kastande stora, gråsvarta rökbollar in i rummet. Ögonblickligen därpå smällde dörren i lås. Gumman hickade till av skrämsel, drog djupt efter andan.
Hans feta och vänliga ansigte sken, upplyst både in och utvändigt, hans knubbiga händer smekte vinglaset, medan han talade, och så fort han hemtade andan, såg han upp till sin hustru Anna, sin son Dion, sin dotter Fina, någon af »ungherrarne» eller »småfröknarne». Det kan ni no aldrig tro hvad den Fina är för en!
Den vansinnige stod en stund och stirrade på honom, därpå sprang han till andra ändan av rummet. Hans krokiga gestalt och tärda utseende nästan skrämde David ännu mer än hans hot. Han kom tillbaka med en bok. Brukar ni läsa i bibeln viskade han med väsande stämma jag har lagt emellan här tills ni skulle komma tills ni skulle komma, hör ni.
Han såg sig gå med en stor knippa nycklar på en stålring och skramla med dem i byxlommen, och så kommer någon och ber om pengar, och så lyfter han på förskinnet, skakar på högra benet, sticker ner handen i fickan och känner nycklarne mot låret; och så plockar han på knippan, som när man reder drev, och när han fått fatt i den minsta nyckeln, som går till klaffen, sticker han in den i nyckelhålet, alldeles som med lillfingret i aftons, men nyckelhålet, som sett ut som ett öga med en ögonsten i, blir runt och stort och svart som en bössmynning och över andra ändan av pipan ser han sonens röda sarvöga sikta skarpt, lömskt, som om han ville försvara sitt guld.
Steg!... Jag lyssnar med hjärtat i halsgropen. Men det var i andra ändan af korridoren. Och nu är allt tyst. Skulle jag sitta här kväll efter kväll och bara vänta! Ivar Mörcke! Du ser ned på mig som på en myra. Kunde du då icke förstå, att det endast var min skygghet, som kom mig att se så tom ut? Hur skall vårt nästa möte bli? Nu har jag lidit af ovissheten så, att det åter är endast nyfikenhet.
Dagens Ord
Andra Tittar