United States or Ukraine ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Men då utvidgas ju stenen och när en kropp utvidgar sig måste ju värme tillföras . Detta gör ni ej genom schaktet; därför måste värme tillföras från annat håll naturligtvis från jordens inre, glödande härd. Så lätt var det alltså att slå ihjäl er teori.» Ingeniören smålog lätt.
De stora deremot gingo lösa i rummet och visade strumporna mot bordsben och stolsfötter, och han hade ett godt öga till dem, men vågade inga närmanden. Nu upptogs en ny strid med väninnan, som såg hans ändrade sätt. Hon varnade för vännen, som smickrade honom, och hon varnade för de unga flickorna, om hvilka han talade med en viss värme. Hon var svartsjuk.
Åh! här är lustigt, skall du se, tror du jag fryser, nej, jag har så varmt som en eld jag kunde få lif och värme i en is, känn på mitt hjerta, känn hur det slår. Han skrattade på sitt eget fruntimmersaktiga, förnäma vis. Du är litet tokig, flickunge sade han, men följde med. Det bar af genom buskar och snår, regnet från grenar och blad öste ned på dem.
Fägnar mig med, sade gumman, pekade på bordet, för jag ser att greven är färdig med packningen. Han sade: Alldeles, min kära gumma. Dagen är liden, som jag ägnat åt Sutre. Som en vilsen gäst kom jag, som en vilsen gäst far jag. Men däremellan ligga timmar, då jag erfor Han tog ett glas ur skänken och fyllde det. ett modershjärtas milda värme. Han nickade och log. Jaså, sade mor i Sutre.
Så med ens, utan att någon anade det sprang han upp på bordet, gripen af sitt hat mot humbugen och ropade af sina lungors fulla styrka: »Men jag vet sättet att tillgodogöra sig jordens inre värme, jag vet, hur det är möjligt, jag vet huru jag skulle kunna göra Ryssland till världens rikaste land och gifva det den Golfström det saknar ». Längre hann aldrig ingeniören.
Stenpållaren som han satt stödd emot brände het, presenningen över säckstapeln bredvid luktade tjära, och över ångaren Venus' svarta plåtdäck stod luften dallrande av värme. Kalle Skjortas blick gled slött över Venus' däck. Skulle han försöka tigga en tolvskilling av kapten Olsson eller styrman? Man var ju gamla bekanta.
Så satte han sig upp igen, alltjämt med armarna omkring mig, så drog han mig intill sig, så att mitt ansikte kom att hvila på hans axel, och hviskade med smekande vemod: Ni har haft ett lif utan sol och värme, icke sant? Jo. Stackare! Jag reste mig, kastade hufvudet tillbaka och såg på honom. Ser jag ut som en stackare? Nej, icke nu. Era ögon ha fått ett leende, som jag aldrig sett där förut.
Pastorn hade nu, som sagt, givit sig ut på stadsresa med sumpen, för att sälja fisk, den han själv tagit ur sjön, och efter att ha råkat ut för storm blivit vinddriven. Med bössan väl stuvad i ett nötlädersfodral och matsäck och handbok i en skälskinnsväska, våt och ruskig, hade han kommit i ljus och värme och, sedan han gnuggat ögonen, fått plats vid kaffebordet.
Hon tänkte med en trygg värme på honom, som hade sagt att han alltid ville vara hennes vän, som kunde lägga hennes hufvud mot sitt bröst och smeka så lent och fint, kyssa och smeka utan att fordra utan att anse henne dålig, utan att taga det som en förpliktelse att hon lät det ske. Då hörde hon åter klockan pingla och strax derpå knackade det på dörren. Det var Williams mor.
Där var drömmen att se en man vid sina fötter, lyssna till hans lidelsefulla ord, känna hans heta andedräkt, värmas af hans väsens värme och ha rätt att bli varm utan att behöfva blygas efteråt.
Dagens Ord
Andra Tittar