Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 oktober 2025
Tala franska, har jag sagt dig, sade patron och knyckte omildt den lilla i armen, men tillade derpå i en något mer saktmodig ton: Vi skola gå till kyrkogården i dag med kransarne, det är mammas dödsdag, er salig mammas, min högtälskade hustrus. Håll dig rak Gerôme, hvad är det för slag, du hänger ju läpp och ser dum ut precis som mor din.
»Snällt?» upprepade han med en axelryckning och i föraktlig ton. »Jag kom att gå här förbi och jag var trött.» Han slog sig ner midt emot henne vid fönstret och betraktade med ett slags slött intresse det arbete, hon hade för händer. »Det är underligt att se dig med de der pinnarne i hand», sade han. »Så-å. Tycker du det?» »Ja.
»Nej da!» ropade den äldsta flickan i starkt nekande ton. »Då skall jag helsa, att två svenska jenter vänta er på Kärnlisätern och att ni ska ligga på Karlstadssätern midt emot.» Lofvad vare den skånska, som der spred en gnista svensk kunskap bland två norska barn och en tom »matnist», ty utan den kunskapen hade säkert de norska jenterne ej gifvit oss någon sådan i utbyte.
Ni kommer väl snart tillbaka till mig? Det var något af en fordran i hans ton. Ja. Tänk på mig lugnt, tryggt och utan feber. Han stod med ena armen löst kring min midja och lyfte med den andra handen sitt gröna glas. Nu dricka vi på, att det aldrig mer får komma någonting sårande in mellan oss. Vi tömde våra glas. Nu skulle det bli farväl på allvar.
Och liksom blommans doft är ett utslag av dess högsta, inre liv långt finare än färg och form, så är ock rymdens stjärnedoft dessa guldkorns högsta, hemliga liv. Att söka fatta sfärernas doft är att höra deras harmoni, att höra harmonin är att märka, att ingen ton skorrar i deras musikaliska blandning.
Och han stördes mycket av sladderkäringarna från Dalarö. Men den sommaren drevo vi bort dem. Schwab ägde en papegoja vid namn Ada, ett ädelt djur med ett läraktigt sinne och ett vackert ljudande organ. Vi arbetade en tid med Ada och till slut lyckades vi lära henne fem ord, som hon uttalade högt, klart och tydligt, i en skarp befallande ton.
Hon försökte säga det i så likgiltig ton som möjligt, men missräkningen och nedslagenheten gjorde hennes röst osäker. William märkte det och hade en förnimmelse som om han på ett brutalt och hjertlöst sätt tillfogat henne en smärta; men han kunde icke klargöra för sig hvari den låg och derför stålsatte han sig mot hvad han i enlighet med sin lifsjargon kallade en sjuklig sentimentalitet.
När jag ser ovalen af ditt anlet, Pannans, näsans stolta, raka tycke Och ditt språk förnimmer, halft i attisk, Halft i jonisk brytning, ljuft i båda, Ljuft ännu i ton, då du fördömer, Vet jag, att hellen du är. Men säg mig, Hvilken trakt dig fostrat? Kanske någon Af Arkipelagens sköna öar Såg dig födas, Paros, Samos, Naxos, Mitylene? Kanske såg du dagen På det rika Asiens kust?
"Nog går det", utbrast han sluteligen i en sakta brummande ton, "nog går det", jo, försök! Det är lätt att säga: det går, det går; men man sätter inga fötter under det med stora ord. Försök att klappa på! 'Hvem är det, som kommer och dundrar på min dörr så sent? Tviskinn och brända bullor! Man må då unna mig nattro, fattige man. Gå sedan in den, som vågar; jag går icke. Se där! Nu gäspa han. Hu!
Lena, som nu kom in och hörde de sista orden, ställde sig bredbent och med armarne i sidan framför dem och sade i karlavulen ton: »Häst! här ä' häst! Jag drar plogen, jag sår och jag skördar. Hva' ska' en med häst! här ä' en, som ä' starkare.» Hon yttrade de sista orden med en ton af ytterligt förakt. »Det ä' sant», sade gubben, »hon drar, och jag tror inte våra hästar va' bättre.»
Dagens Ord
Andra Tittar