Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 september 2025
Ingen ovän hade funnit stället, En fientlig fot ej trampat spången, Som dit ledde; bud om blod och strider Gaf blott korpen, ropande från molnen, Eller gladan, som satt mätt i granen, Eller vargen, som med blodigt byte Sökte hedens skymda klyftor åter. Men i pörtet vid det långa bordet Satt en lördagsafton sorgsen värden, Hvilande från veckans vedermödor.
Sorgsen for jag vidare för att söka en annan vän jag hade i London, en tidningskorrespondent från Göteborg, men den dagen fick jag intet, ty även han hade skuddat metropolens stoft från sina fötter. "Ack", sade hans värdinna. "Han gick här hela dagarna och gjorde ingenting. Skrev gjorde han aldrig utom när han kvitterade ut remissorna från sin tidning.
Hetären i sin slitna klädning följde dem. Hetärens tårar voro det enda offer, som ägnades de båda dödas skuggor. Myro var hela dagen sorgsen. Hon hade emellertid icke glömt sitt löfte att möta Teodoros, den kristne prästen. Mot aftonen gick hon till det hus, där hon skulle finna honom. Myro fann i detta hus samlade några män och kvinnor, alla kristianer, men av olika stånd och villkor.
Hon var lång som sin mor, men smärtare, med samma rika, blonda hår. Nu vände hon profilen till och började sjunga, medan Rose ackompanjerade. Hon sjöng något på tyska. Det lät ej så vackert som när Rose spelade. Men hon själv var skön. Hon var ännu mera lik statyn på piedestalen och hennes bröst voro ej så stora som Roses. Han kände sig med ens sorgsen över att ha sett henne.
Då jag gick in till far om mornarna, hade jag en förfärlig hjärtklappning. Jag väntade, att min hemlighet förr eller senare skulle upptäckas, och jag var beredd på någonting rysligt. Far såg ofta mycket plågad och sorgsen ut, med det berodde nog på sjukdomen. Han blev sämre. En dag sa läkaren till mig: Du får inte behålla din far länge. Jag trodde inte det var sant.
Sorgsen begynte jag gå och ville ej strida i otid, Rädd i min håg och försagd som tuppen på främmande sophög, Men af en svårare strid jag möttes; en gosse, i trasor Höljd, uthungrad och svart, såg slaget: med ljudande gapskratt, Smällde han händren ihop, högt hoppande; hitåt och ditåt Vände han blickarna sen och kallade vänner.
Herre Gud, hvarför skall han, med alla sina lyckliga naturgåfvor, vara så falsk och dubbel så opålitlig och ombytlig! Alltid kommer jag till er, när jag är sorgsen. Ni har ju nästan aldrig sett mig glad. Men i Italien där var jag glad! Där skulle jag vilja lefva och dö. Så kom han till sitt älsklingstema, sina älskogshistorietter.
TEKMESSA. Så skall då striden vara länge än. O Zeus, Naturen lugnas, stormarna i dagens barm, De somna förrän dagen; mänskans stormar blott Försmå att hvila, trotsa vaksamt natten själf; Blott natten, sänd af döden, stillar allt. LEDSVENNEN. Var glad, Var icke sorgsen, drottning, mer! Må striden fritt Förlängas, segern följer ju de våra nu. TEKMESSA. Så tycks det, prisad vare Zeus.
Hon där borta är ett mänskligt väsen; hon fäller tårar över sitt döda barn, och hon synes mig så sorgsen, att jag känner ve i min själ, då jag betraktar henne... Vad, ropade Assim, tvekar du fullborda vad du börjat? Har du mod att rygga tillbaka? Vågar du besinna dig, då skall du höra det förskräckliga, att... Håll! sade riddaren. Jag har mod till vad som helst och fruktar intet.
Nadja slätade med vänliga händer den gamles hår. Kajsa blåste sakta på de slocknande bränderna. Gubben suckade hans hufvud sjönk tyngre mot bröstet. Tyst och sorgsen stod den unge mannen och stirrade mot golfvets mörknade plankor, som om han i dem sökte förklaring öfver lifvets olösliga gåtor. Slutligen sprang Nadja upp skakade sitt hufvud, som ville hon jaga bort alla onödiga funderingar.
Dagens Ord
Andra Tittar