Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
Ett skrik, som ingen maskin på jorden skulle kunna prestera utan att bli hes efter fyra timmar, men som detta lilla tre månader gamla, djävulska barn med lätthet utsänder dygnet runt. Det är otroligt. Det är outhärdligt. Det är beundransvärt. Det är helvetiskt. Jag tassar uppför trapporna sent om natten. Jag har suttit på sommarhotellets veranda sedan eftermiddagen, ehuru jag skulle ha arbetat.
All motståndskraft hade domnat i hennes unga, vita lemmar, och de skygga röda ekorrögonen flackade förvildat hit och dit, i rädsla, i skräck. Plötsligt förlorade hon all besinning och slog armarna om hans hals med ett litet skrik. Konsul Arvidson gav middag i sin villa vid Humlegården, trots den framskridna säsongen. Hans fru fyllde femtio år.
Hon försökte stiga upp, men kunde ej, utan föll på sidan, så att hon fick hufvudet öfver vaggans kant. Nu observerade hon Emmi, blef glad och försökte jollrande att få fatt i henne. Vaggan vickade. Hon föll ut och stötte hufvudet mot meden. Ett häftigt skrik. Gud välsigne! Emmi blef likblek, då hon såg barnet bredvid sig på golfvet.
Den tappre hörde halft förtrytsam orden: "Herr general, väl är jag gammal vorden, Och att som pojkar drilla blir mig svårt; Men att ha kraft armen, det är summan. Skrik ni som Armfelt: 'Marsch, framåt, rör trumman! Och Nord slår trögt sin hvirfvel, men slår hårdt." Och Lappos hjälte log och räckte handen Åt mannen från den tappre Armfelts dar.
Men medan han hängde där steg pensionatets tjänsteande, Johanna, in i Oscarsons rum för att städa, såg den öppna garderobsdörren, såg även Oscarsons underkropp hänga där, bleknade och störtade tillbaka ut, under upphävande av höga skrik. Oscarson rökte vidare utan att höra oväsendet.
Karlson måste ha förstått att jag talade allvar, ty han släppte genast mina händer och fru Karlson slet sig med ett nytt och mindre dämpat skrik åter ur min famn. "Vad fadren har du då här att göra?" frågade Karlson ilsket. "Jag är ute och tittar på kriget", svarade jag. "Och jag vill bara hälsa på en gammal bekant." "Hälsa på!" svarade Karlson hånfullt.
Holpainens hår reste sig på ända och han gick förbi dem in. Herre Gud! suckade Tiina Katri sakta, stannade och tryckte handen mot sitt hjerta. Kära barn, gå in till gårdsfolket och stanna der. Säg att jag skickade er. Hon sköt dem mildt ner från trapporna och vände sedan sjelf tillbaka. Ljudet hade förbytt sig till skrik.
Och inte var det sant om Valborg och Daniel heller, för di är inte på vind. I detsamma hördes ett skrik, ett otäckt skrik. Nu blev hon skrämd, sade pojken. Länsman reste sig: För fan! Finns det inte ljus nånstans? Vem är på vind? Det är gästgivarn, svarade pojken, han kom för en liten stund sen från ögårn. Nå, gudskelov, muttrade länsman. Då får jag hjälp med greven, om det behövs.
När hon tröttnade, hvilket ofta hände, täflade de om att få skjuta henne på en stolkälke. Hon gaf till små barnsliga skrik af rädsla hvar gång kälken i svängningarna slingrade för mycket eller när de i sin vilda fart höllo på att köra öfver någon. Men hon njöt på samma gång af att vara så helt i sin körsvens våld.
Han tog sockerbitarna ur deras händer, men o ve, hvilket oväsen där uppstod! Ett trestämmigt skrik, så man minst skulle trott att det var fara för lifvet. Tyst, tyst, kära barn! Antti, gå in och håll sällskap åt Agnes, som sitter där ensam i salen. Antti, slutar du inte, stora gossen, se så Aino, mamma ger er ris, om ni inte äro snälla.
Dagens Ord
Andra Tittar