Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 september 2025
Nå? frågade Blenda. Skeppet sjunker, råttorna fly. De, som kunna fly nämligen. Säg, varför vill du inte köpa tillbaka Backarna? Jag? Hu! Vet du inte, att jag snart ska gå härifrån? Ja, hur snart, det vet du bättre än jag. Du slarver! Du tror, att jag skämtar. Du får se Och du skulle gå från hem, från allt? Bara av en nyck? Tror du inte, att det skulle göra ont att lämna
Fyraårig satt vid stranden Med sin äldsta syster gossen, Skar af flarn ett skepp med segel, Lastade med blommor skeppet, Värfde myror till besättning Och till myrkaptenen sade: "Segla nu, du käcka sjöman, Segla nu och kom tillbaka! Sälj min last på andra stranden Än för guld och än för pärlor, Än för andra granna lekverk!"
Men se, han nalkas, fiskarn! Han har varsnat mig Och viker undan. Ha, så har det varit förr, Så skall det mer ej vara. Hit, o gubbe, hit! Eubulos kom, din konung kallar dig. EUBULOS. Hvad är Din vilja? LEIOKRITOS. Säg mig, kommer du från stranden, där Det obekanta skeppet nyss blef vågens rof? EUBULOS. Ja. LEIOKRITOS. Och hvad budskap kan du bringa därifrån?
Men hövitsmannen ville rädda Paulus och hindrade dem därför i deras uppsåt, och bjöd att de simkunniga först skulle kasta sig i vattnet och söka komma i land, och att därefter de övriga skulle giva sig ut, somliga på plankor, andra på spillror av skeppet. Så lyckades det för alla att komma välbehållna i land. Först sedan vi hade blivit räddade, fingo vi veta att ön hette Malta.
Dock få ni aldrig glömma, hvad jag lofvade eder moder, när hon gaf er tillåtelse att följa mig på denna resa. Jag lofvade henne nämligen att själf hvarje dag gifva er någon undervisning och strängt hålla eder till att samvetsgrant lära edra läxor, antingen vi befinna oss på land eller på skeppet."
Jag ropade Eurysakes; vi skyndade Till stranden ned; ett sorl af Hellas tungomål Vårt öra nådde; dubbelt säll på klippans rand, Invid hvars sida skeppet låg, jag böjde knä Och bad om räddning för mig själf och för min son. Den blef oss lofvad. Med ett språng stod ynglingen På akterdäcket, sträckte gladt mot mig sin famn.
Sen, då hon flydde, Skulle hon säga så: "Skönare grydde Ynglingens kind också; Men det var då, ja, då!" Vinden blåser opp i hast, Segel fylla stång och mast, Skeppet styr till fjärran länder, Gud vet, när det återvänder! Du, som far där, äger du Någon blick för mig ännu? O, jag såg dig än kanhända, Om min gråt blott toge ända.
Och de begynte alla att gråta bitterligen och föllo Paulus om halsen och kysste honom innerligt; och mest sörjde de för det ordets skull som han hade sagt, att de icke mer skulle få se hans ansikte. Och så ledsagade de honom till skeppet. Sedan vi hade skilts ifrån dem, lade vi ut och foro raka vägen till Kos och kommo dagen därefter till Rodus och därifrån till Patara.
När de nu för första gången efter sitt tillfångatagande befunno sig ensamma, slogo de armarna om halsen på hvarandra och gräto hejdlöst. "Tror du, att de skola döda oss?" frågade Edesius, när han åter kunde tala. "Nej, det tror jag inte. Om detta varit deras afsikt, skulle det skett för längesedan. Men, Edesius, jag fruktar ja, jag är säker på att de mördat onkel och manskapet på skeppet.
Därefter stego vi ombord på skeppet, och de andra vände tillbaka hem igen. Från Tyrus kommo vi till Ptolemais, och därmed avslutade vi sjöresan. Och vi hälsade på hos bröderna där och stannade hos dem en dag. Men följande dag begåvo vi oss därifrån och kommo till Cesarea. Där togo vi in hos evangelisten Filippus, en av de sju, och stannade kvar hos honom.
Dagens Ord
Andra Tittar