Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 oktober 2025
Men till eder, I andra som bon i Tyatira, till eder alla som icke haven denna lära, då I ju icke »haven lärt känna djupheterna», såsom de säga ja, Satans djupheter! till eder säger jag: Jag lägger icke på eder någon ny börda; hållen allenast fast vid det som I haven, till dess jag kommer.
Ni kan ej hindra blicken eller rösten Att yppa, hvad inom er föregår: Er stämma darrar ofta och får hösten, Ert gamla öga fuktas och har vår. v. Där ser ni, herre, en, som vet att skrufva Med knappt ett ord af sanning i sin mund, En riktig fågel, just en äkta dufva, Och henne har jag kring mig här hvar stund! Den satans Trygg skall få sig bot för snufva. Att ljuga så! v.
Sådana satans, föraktliga, dumma mänskor! Fanns det ingenting annat än hycklare och bedragare här i världen. Sådana idioter! De ville inte, att hans tankar skulle förirra sig bort från det enda viktiga! Och så läto de honom gå här i ovisshet om vad som fanns i askarna, så att han inte skulle kunna tänka på någonting annat än det! Voro mänskorna galna!
Deras mannamod på jorden gjorde dem passande för striden i himmelen. Den skara, från hvilken jubelsången öfver satans nedstörtande, v. 10, kommer, är nog både gamla och nya förbundets förklarade helgon i himmelen. Med "bröderna," som blifvit af satan anklagade, menas nog gossebarnet. "Satan vardt nedkastad till jorden , och hans änglar blefvo nedkastade med honom," v. 9. "Ve jorden och hafvet!
Fadern såg på honom med en tung och slö blick. Förlåt, sade Stellan, jag tyckte det hördes, som om pappa hade fallit över sabeln. Det är så mörkt i trappan. Tack ska du ha satans mörk Stellan tog honom under armen och hjälpte honom in. Han hade känslan av att det var sig själv han hjälpte, sig själv sådan han en gång skulle bli. Fadern sjönk ned i en länstol.
Om ja får leva några år till, om så ä Guds vilje, så kanske ja blir go. Men de ska ja säga honom, att ja har varit snärjd i satans garn ja me. Nej, det gick inte. Han vågade inte be henne nu, inte i dag. Han satt länge kvar. Det susade i hans öron. Kerstin, lampan ryker. Hon såg upp och skruvade på veken: Ja, en ä så gammal, att en inte kan putsa en veke längre. Till sist reste han sig upp.
Hon gick aldrig i kyrkan, aldrig till nattvarden. En sådan satans humbug! Det fyllde honom med ett outsägligt äckel. Men med detta intryck blandade sig ett annat, som grep hans fantasi med det okändas hela makt, lockade den ut på gissningar, som inga gränser hade. Vad var det, hon hade skickat honom?
Du ljuger, satans karl, skrek patronen utom sig af förbittring, du ljuger, så sant jag heter Uninius, du ljuger!
Han rodnade och neg, kan jag tro. Förre mannen hade visst varit en ordentlig grobian. Och nu var ett litet lam som Atte liksom sändt af himlen. Svara' han ja? Kanske han bad om betänketid! Alltnog, han gaf slutligen efter. Nu är han gift. Niotusen om året, det smakar, det! Han har alltid haft en förbannad tur, medan en annan fattig fan! Ja, det är ett satans elände!
Han gick till Johan och sade hyggligt, såsom om han behöfde beklaga sig: Du skall inte smälta bly i silfverskedar. Jag bryr mig inte om skeden, den kan lagas, men den satans Fredrika har gjort mamma ledsen. Visa inte pigorna sånt der, om du gör något dumt, utan säg åt mig, ska vi ställa det till rätta!
Dagens Ord
Andra Tittar