Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 juli 2025
Om dagen satt hans moder ensam med den tyste Assim i skogen; om dagen voro hans fader och han själv olyckliga; men natten kom med berusande sällhet åt dem alla. Med riddaren gick det därhän, att han föll i en feber, varunder han en gång rusade upp ur sängen och var nära att genomstinga Sorgbarn med sitt svärd. Gossen räddades av priorn och en annan munk, som vakade vid den sjukes säng.
Hennes blick bad om förskoning från förnyad sällhet; men den djärve var obeveklig. Han rövade kyss efter kyss.
Men när dig min tanke hunnit, Är den nästan ren hos honom. Hvilken fröjd att vara vacker, Hvilken sällhet skön att synas!
Med naturens morgon vaknar Hvarje hjärtas morgon opp. Jag kysser dig och ledsnar ej, Och skall jag nånsin ledsna? Nej! Nu, goda flicka, svara mig, Hvad sällhet kyssen skänker dig! Du älskar den såväl som jag; Nu säg, hvad utgör dess behag? Jag frågar nu, jag frågte nyss Och får till svar blott kyss på kyss.
O, klagen ej, fastän ej hvarje frö, Som hoppet djärft i ödets drifhus kastar, En grönklädd stängel skjuter opp och bär Lycksalighetens himlaburna frukter! För dem är tidens sol för kall ändå. Men om, af bittra sorgers tårregn ammad, En jordisk sällhet slutligt gror för er Och äfven den af kulna stormar skördas, Så klagen ej ändå, ty med sin vällust Och med sitt kval är lifvet dock en dröm!
Segrar, vunna redan, och segrar, drömda, Allt var tomhet blott mot den stund, som var. Vårens vindar förde mina segel Utan syfte på ändlös ban, Solbelysta, jublande vågors skuldror Lyfte högt min sällhet mot gudars hem. Då var sorgen nära. Satt vid rodret Jag en afton, i drömmar sänkt, Blott Oihonna vakade vid min sida, Och från höjden såg oss en stjärna blott.
Stum tog jag henne i mina armar och kysste henne med en känsla av, att jag första gången kysste min brud. Och jag visste med henne, att större sällhet rymde icke jorden. Sven hade fått en lekkamrat, och det var en händelse i hans lilla liv. Ty förut hade han endast lekt med de stora bröderna. Nu var denna lekkamrat ett par månader yngre än Sven, och dessutom var lekkamraten en flicka.
JULIA. Men, goda onkel, hvarför neka Till dessa känslor, eldiga och veka, Som väckas dock så lätt uti er barm; Än skapa sällhet vidt omkring, än leka Som barn bland oss i fröjd, i harm; Som aldrig skada någon, endast vålla, Att man blir varm tillbaka, att man kan Så innerligt, så hjärtligt af er hålla? v. DANN. Nu tyst! Du talar som en liten fjolla.
Ord ej funno de mer och sökte dem icke; i tankar Närmade hjärta sig blott till hjärta och fylldes af sällhet; Men på den främmandes bild föll flickans öga i källan. Osedd tyckte hon nu sig kunna betrakta hans dyra, Älskade drag, och hon såg och dröjde och fruktade icke; Innan hon visste det, log dock, hans blick mot hennes och möttes.
Och min brud, hon tog min hand: 'O Hjalmar, Hvarför blef du mig kär alltmer? Tidigt redan var du Oihonnas hjälte; Förrn din blick hon skådade, var hon din. Hvi förblef min kärlek icke sådan! Mod jag hade att dölja då, Hvad för dig jag fruktade uppenbara, Rädd att af din stolthet med harm försmås. Jag var lycklig då; min egen sällhet Var mig mera än Hjalmar än.
Dagens Ord
Andra Tittar