Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 juli 2025
Och hennes anlet, låt det hälft förklaras Af dagens ljus och hälft af modersglädjens, Och att det sällare må röjas än, Låt några tårar i dess sällhet irra! Men gif den späda ängeln inga drag, Som likna mina. Nej! En annan gaf Åt Minna hennes sköna skatt, en annan Skall hon i honom älska, vid en annan Igenom honom bindas, och åt mig Skall ingen fläkt af hennes ömhet ägnas.
Vi vänta på och längta efter att få se den snöfria marken grönska, det goda och varma hjertats goda och kärleksfulla handlingar, att se frid och sällhet spridas genom hela naturen.» Förlåta? Ja bevars, bara man ändrade sitt uppförande och gaf honom fri. Men man förlät ju icke honom! Med hvad rätt fordrade man då öfverseende från hans sida? Med hvad rätt? Det skulle vara ömsesidigt!
Hon älskade naturen och filosofien; hon älskade att utbreda sällhet till alla i sitt grannskap; hon älskade framförallt sin fader, vars strävanden och ensamma ställning som kämpe för en sjunkande bildning, en undertryckt religion hon förstod och delade.
Gudalånet blommar Än i dina pulsars varma sommar; Än uti ditt hjärtas helgedomar Lefver känslan stark och ung. Men de flykta, men de domna sakta, Dessa stunder, som din sällhet vakta; Åldern nalkas, yngling, lär att akta Skänkerna af lifvets vår! Njut, så länge än din majdag varar! Ingen blomma höstens stormil sparar, Ingen blid, förtrolig sol förklarar Vinterns långa, kulna natt.
Om förflutna, stormiga tiders minnen Talte han i grånade kämpars krets. Plötsligt höll han midt i sagan inne, Stod från tronen i höghet opp. "Vingsnabbt flykta", sade han, "styrkans stunder, Och för minnet äger man dagar nog Jag vill föras opp på Telmars fjällbrant Och betrakta mitt land ännu. Jag vill se den sällhet, min ande skapat, Förrn mitt öga skymmes af kumlets natt.
Jag kände blott min sällhet, visste blott, Att hon och jag i världen fanns ej annat, När jag i jublande förtjusning sprang Den korta väg, som skilde oss ännu, Och föll på böjda knän vid hennes fötter.
"Som jag skall du kanhända länge drömma, Att du förgäfves söker här din sällhet, Och såsom jag skall äfven du en gång, Med hjärtat lugnadt och med själen ljus, Förvånad vakna, sluten i dess armar." O, nu förstår jag hennes mening klart! Min plåga var en dröm, det verkliga Är icke födt och skiftar ej med stunden. Ett enda var dock sant; det var min kärlek; Jag sof uti dess famn, nu är jag vaken.
Dagens Ord
Andra Tittar