Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 maj 2025
Ej för egen sällhet fostras du, För ditt eget hjärtas glada val, För en yngling, som din kärlek är; För en herres nyck du växer opp, Till hans druckna blickars mål kanske, För att tjusa, mätta och försmås."
Ingen träder vid denna tid in i hans boning, som ej bjudes att hålla till godo; den fattige har alltid fått dela hans bröd, och äfven för den rike tycker han sig nu äga en välfägnad, som ej borde försmås.
Sist, då han själf tog afsked och for, kanhända för alltid, Ställde sig trefnaden tyst på meden och reste med honom." Men han tänkte den gamle, på människoödet, hur ojämnt Deladt det är, hur stor i hans koja den lycka dock vore, Som i den rikes boning försmås, och han talade åter: "Hur kan saknaden bo med öfverflödet tillsamman, Människan glömma så lätt att fröjda sig öfver det goda?
Allena var jag, Han kom allena; Förbi min bana Hans bana ledde, Pan dröjde icke, Men tänkte dröja, Han talte icke, Men ögat talte. Du obekante, Du välbekante! En dag försvinner, Ett år förflyter, Det ena minnet Det andra jagar; Den korta stunden Blef hos mig evigt, Den bittra stunden, Den ljufva stunden. Törne, du min syskonplanta, Svept i vinterns is, försmås du, Höljd af taggar, hatas du.
Och min brud, hon tog min hand: 'O Hjalmar, Hvarför blef du mig kär alltmer? Tidigt redan var du Oihonnas hjälte; Förrn din blick hon skådade, var hon din. Hvi förblef min kärlek icke sådan! Mod jag hade att dölja då, Hvad för dig jag fruktade uppenbara, Rädd att af din stolthet med harm försmås. Jag var lycklig då; min egen sällhet Var mig mera än Hjalmar än.
Dagens Ord
Andra Tittar