Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 september 2025
Höll han öfning där emellan, Var han klädd som fordomdags, När han då red fram för skocken Eja, det var sömn ej då; Gamla herrn och gamla rocken Dem förstod man sig uppå. Lif och kraft i hvar manöver, Lust och fröjd, hvarhelst han kom, Aldrig under, alltid öfver Hvad han trott sin skara om. Gubben fick ej annat göra Än att gå från man till man, Nypa här en kund i öra, Där i skägget gladt en ann'.
Ryttaren red honom då till mötes och sade: »Konungen låter fråga 'Allt står väl rätt till?» Då svarade Jehu: »Vad kommer den saken dig vid? Vänd, och följ efter mig.» Och väktaren berättade och sade: »Den utskickade har hunnit fram till dem, men han kommer icke tillbaka.» Då sände han en annan ryttare.
Illustreras icke med gamla utnötta klichéer utan hela året om med nya, fina original-klichéer. Utkommer hvarje torsdag i stort åttasidigt nummer, tryckt å fint papper. Sprides i lagom stor upplaga för att kunna bära kostnaderna och för att trycket kan bli vårdadt, samt expedieras i rätt tid; Kostar å postanstalterna 1 kr. 05 öre jämte tillägg af postbefordringsafgiften; hos Red. af Tidn.
Nu ville ödet att Karl Strandblad, som var en man med obetydliga tillgångar men desto större längtan efter sådana, gick ned till sitt kontor vid samma tid som Annie red, och följden härav blev, att han ofta om morgnarna mötte henne, ofta ensam, men ibland i sällskap med Nordblom, som han inte kände.
Han uppfann oupphörligt nya tidsfördriv för att förströ både henne och sig själv, ty deras kärlek hade blivit ett rus, som anade sin egen kortvarighet och därför måste fånga vart ögonblick. Men när han red bredvid henne på skogsstigen, var deras glättighet icke som förr utan mer låtsad och förlägen.
Och se, här har jag samlat ihop ett par vedpinnar, och jag går nu hem och tillreder det åt mig och min son, för att vi må äta det och sedan dö.» Då sade Elia till henne: »Frukta icke; gå och gör såsom du har sagt. Men red först till en liten kaka därav åt mig, och bär ut den till mig; red sedan till åt dig och din son.
Han red till ynglingen hän med hast, Sin hand han bjöd: "Min vän, snart spelas här höga kast Om lif, om död, Död, säker död, om ni står er slätt, Men lif kanske, om ni siktar rätt. Dö, lefva, det får ni, herre, Men vika, nej, pass för det! Jag ser er stå här så späd och vek, I storm ett rör; Ni har ej pröfvat en sådan lek, Min sorg det gör.
Men när hon bleknade av och red in i bålet, fortsatte de ändå att ropa, fast allt högre och högre, utan att du själv knappt märkte, hur namnet småningom blev en annans. Han, den andre, han skickade mig. Och nu påkläder jag dig den vita skjorta, som jag i dag bär i min påse.
HYLLOS. Hvar föll han, när och huru? För Apollos pil, Säg, eller såsom fiende för mänskohand? EUBULOS. Ve, han är död, mer vet jag ej. Med sådan sägn De kommit nyss tillbaka, kungens sändebud. HYLLOS. Så böj dig under höge gudars skickelse Och red hans grift och kalla dit hans hamn till ro, Ifall han obegrafven glöms i fjärran land. Det blir din gärd, den enda, honom ägnas kan.
En dag för honom trädde en yngling fram, Hans son det var, han ägde ej flere; Med lifvets ljusa vår i sin blick han såg Den åldrige an, han talade så: 'Bygg mig en drake, fader, och red mig ut! Din ungdoms banor locka mitt sinne. Min arm är stark, het sjuder min blod. Bort, bort Jag längtar ur hemmets kvalmiga dal. Tyst satt den gamle.
Dagens Ord
Andra Tittar