United States or Turkmenistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Att våga kröka ett hår på hans hufvud är det största brott i verlden » Det herskade samma dödstystnad i rummet för hvarje gång hon samlade sin röst till ett nytt utbrott.
»Hvad känner du sjelf?» sade modern med en röst som återfått hela sjelfbeherskningens öfverlägsenhet. »Är du ond eller är du ledsen?» Orden hade nästan en klang af åtlöje. »Jag är hvarken det ena eller andra tror jag.» »'Hvarken det ena eller det andra tror jag! Ja, det är nyckeln till hela din karaktär.» Den unga flickan reste sig. »Farväl», sade hon. »Farväl. Och lycka till med den näste!
Från huset vid Harjula porten hördes tid efter annan en skrikande stämma, ibland sträf och djup, ibland gäll och klagande. Barnen derinne tystnade då och vände ögonen bort från skrubben. Qvinnorna upphörde med sitt arbete och lyssnade. Och långt omkring hördes denna röst, öfver ängarna och åkrarna ända till landsvägen och upp till hvarje ställe i gården.
Då ljöd omsider den förskjutnes röst, Djup, hemsk och dyster som en suck ur grafven: "Låt isen smälta, broder, i ditt bröst, Gif ej förakt åt den, som söker tröst, Och bryt ej öfver en förkrossad stafven. Ja, jag har felat.
»Hur tycker du jag ser ut, Hilda?» frågade han med dämpad röst. »Sku' jag tycka annat än bra», svarade pigan och flinade till, men tillade därefter saktare: »Sku' jag tycka annat än andra kvinnfolk tycker. Lasse ä' vacker, han!» Lasse gäspade. Sedan vände han sig mot pigan, smålog och ref sig betänksamt i hufvudet.
Att afhandlingen icke dess mindre är hållen i en ganska missmodig ton härrör från författarens på erfarenhet och kännedom om menniskonaturen grundade farhåga, att hans och andras liknande varningar ännu länge skola förblifva en ropandes röst i öknen. En af Rümelins hithörande uppsatser bär i sjelfva verket titeln: "Unbehagliche Zeitbetrachtungen".
Följ med vind, så kommer han väst på land! hördes en flyende röst inifrån mörkret, och så blev det tyst igen. Men nu hade Carlsson inga krafter kvar att springa, utan modlös lät han farten sakta och gick, steg för steg, utan att kunna förmå sig göra motstånd, under det han hörde sjön komma bakom sig, dånande; frustande, suckande, som om den enkom varit ute på nattligt rovtåg.
Hela klassen satt och log över detta oväntade frispektakel. Han såg på Smygaren. Också han log, ett helvetiskt, infernaliskt elakt leende. Plötsligen stod Stellan raklång i bänken: Det har lektorn inte rätt att säga! Också Smygaren blev blodröd. Han bet sig ett slag i mustascherna och sade med en mycket mjuk, leende röst: Vad är det jag inte har rätt att säga, Petréus?
Inne i småskogen skymtade hon ett rödrutigt hufvudkläde och en blå bomullskjol. Snart hörde hon en god, deltagande stämma ropa: "Men barn, hur har ni kommit opp dit?" "Och huru i all världen ska ni kunna komma ner", tillade en annan stämma. Det var en barnröst. Maglena reste sig på stenen. "Å, kom ner hör du", ropade den lilla flicka, som stod nerom stenen, med bedjande röst.
Och HERREN låter höra sin röst framför sin här ty hans skara är mycket stor, mäktig är den skara som utför hans befallning. Ja, HERRENS dag är stor och mycket fruktansvärd vem kan uthärda den? Dock, nu mån I vända om till mig av allt edert hjärta, säger HERREN, med fasta och gråt och klagan.