Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 september 2025
Annars, som sagdt, var hon mängden lik, hvarken ful eller vacker. Fru Saxman, målarens hustru, satt blek och mager närmast henne; hon petade idkeligen med ena handens pekfinger om sina läppar och hörde kutryggig och aktningsfullt uppmärksam på fru Ahlholms prat, hvilket hon alt emellanåt interfolierade med små bifallande ljud.
Sedan de avhandlat saken en stund, sa min mor: Ja det här är en stor ära och lycka för min son och måtte det lända till deras fromma. Jag hoppas, att er kära fröken dotter är bättre nu och att hon inte längre hostar blod, som jag hörde sägas för någon tid sedan. Vad är det för prat? genmälde rabbi Schamil. Hosta blod? Jag har så visst aldrig hört min dotter hosta. Ja, vad folk pratar! sa min mor.
Ack, jag ville ju vara verldens perla för att vara god nog åt dig, och hvad är jag nu, ett orenadt kläde". "Miriam, Miriam, är jag dig icke nog, att du skall bry dig om en dåres prat, och dem som tro på en dåres ord. Kan du ej lefva lycklig det oaktadt, då du äger min kärlek?" "Sindbad, du min herre och min make, min sol och mitt allt, hos dig är ljus och fröjd. Allt annat försvinner inför dig.
Ja, han var bjuden på middag, men eftersom han icke träffat mig i går, hade han velat titta upp ett ögonblick. När får jag då se er härnäst? Torsdag var han bortbjuden. Fredag var han också bortbjuden. Jaså. Då går jag på teatern i kväll, i morgon och i öfvermorgon. Kan det vara något nöje? Alltid bättre än att sitta ensam hemma. Men hvad det där röda klädde mig! Prat! Och så satte vi oss.
Tag min kappa min stora kappa jag måste gå igen. Pigan grep henne förskräckt om armen. Men Mademoiselle, då! Det går ju icke an. Mademoiselle är sjuk det är feber. Å, prat! Giv mig min kappa. Jag måste bort, hör du
Och när det var gjort, kände han sig lugn att skrida till anfall. Pojkarne voro på sjön, Rundqvist hade lagt sig, och flickorna hade slutat för dagen. Vad är det för prat, som går i socknen här och som jag får igen överallt? började han. Vad pratar man nu igen? frågade gumman. Å, det är det gamla, om att vi ska tänka på att gifta oss. Asch, det ha vi hört nu så länge.
För att visa att detta ej var löst prat, tog han mig hastigt och lustigt på sina muskulösa armar och bar mig omkring i salongen, under det hon hviskade: »Hvad tror du far og mor vilde sige om de hörde at jeg kalder dig med så grimme navne».
Det är bestämdt inte sant! Har han varit der en afton så har han väl läst högt, tills det dragit litet länge ut ... ungt folk ... en svartsjuk fru ... frän Åbotrakten, der är' di alltid så tråkiga, så ... nej, det är bara prat, Dion har tänkt sjelf han är alldeles betagen, nog vet man, unga menniskan!
Men moster, sade hon dröjande, hur skall jag väl kunna komma till Paris? Å bara den provinsiellt vördnadsfulla ton, varmed hon uttalade namnet på denna märkliga stad! Jag har ju inga pengar, inga kläder ens... Prat, Edmée! avbröt den gamla henne skarpt. Vi ha då ännu ett par diamanter i gömmorna, vet jag. När du blott kommer till Paris, får du igen dina gods, det har abbéen sagt.
Prat och glada röster hördes allt tydligare, ju närmare han kom. Inne på Jussis gård var verkligen muntert nog. De gamle sutto på trappan, de unga på brunnskanten, på gärdesgården, på lofträcket och öfverallt. Jussi sjelf drog på sitt dragspel; vid tonerna från hans instrument roade sig tvenne af drängarne att slåss, ett envig med knytnäfvar och sparkar, som högligen roade åskådarne.
Dagens Ord
Andra Tittar