Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 juli 2025
"Jag, som tog lillkaktusen me mej i knuten." Hon sprang till kunten, som hängde på spiskroken, gräfde bland allt grej de hopat samman där, och fick tag i en stor strut, ombunden med en halsdukstrasa. "Si ni! Ni må tro han lef den fina, granna lillkaktusen. Jorden fins kvar på'n å. Käre få jag en näfverrifva te sätte'n i." Pelle antydde åt henne hvar en sådan fanns.
Men uppe i norra bergslagen, i Barnarp och Månsarp, finnas flera, som förstå sig på samma lek... Tag spaden, Pelle Larsson... slagget skall ut.
Han svarade ingenting; det såg nästan ut som om han kände ett visst obehag öfver att bli påmint om sin öppenhjertighet. En stund efter började han tala om Pelle Wahlberg och hans förlofning. Modern låg och väntade att han skulle tala om sig sjelf; men då han tydligen med afsigt undvek det ville hon icke fråga.
»Ja, den är visst mycket karakteristisk», sade William diskret. »Du ska' resa dit och äta gröt, Pelle. Du kommer att må tjockt.» Pelle sneglade på honom och tänkte: »hvad fan menar han?» Hans ton klang märkvärdigt irriterad. För modern hade sommaren varit lång; ett enformigt trampkvarnsarbete, dag ut och dag in, för att få tiden att gå.
"Ante han var en hurtiger dräng, flitiger som en myra, rask var han som den raskaste karl, stark var han väl som fyra." Det var liksom att göra spektakel af honom med den där visan, så han blef sint, och sade att de kunde gasta på en finare låt. De kunde också låta bli att skrapa hål i botten på främmande gryta. "Nog håll järngrytan", medlade Pelle. "Det låt så fägnesamt te höra barna sjunge.
De två och så Pelle Stenberg voro i alla fall de tre bästa i klassen, inte i kunskaper, men på något sätt han kände , utan att närmare kunna förklara känslan. De voro de bästa, var och en på sitt sätt. Han blev stående länge vid fönstret till sitt rum och såg ned i fru Johansons bostad. Han tyckte sig kunna se Josef och Axel röra sig där inne som skuggor.
Han kände en vansinnig hunger efter detta farväl, som han gått miste om; och denna otillfredsställda hunger tog sig uttryck i bitterhet mot henne som drog bort utan annat afsked än en handtryckning midt i folkvimlet på ångbåtsbryggan. Pelle hade vandrat utåt vägen i sällskap med sin sommarsaga. Han hade säkert fått ett ordentligt afsked, han! Pelle stod vid hans sida och viftade som en ursinnig.
Pelle och hans dam slogo sig ner hos den bleka fröken; Pelle gjorde sin artigaste komplimang. William hade börjat få nytt intresse för gruppen; och detta hans intresse tycktes från damernas sida deladt. Då en ny dans i detsamma spelades upp, gick han fram och bad Pelle presentera sig för den mörka. »Fröken Johnsson herr William Zimmermann.» »Får jag dansa med er?» »Tack.»
Innefrån salongen hördes hornmusikens valsmelodi, ackompanjerad af de dansandes taktfasta steg. Nu slutade dansen och paren myllrade ut på verandan för att svalka sig. Bland andra också Pelle Wahlberg, som hade vid armen en yngre, mörk dam med en djerf och vacker profil och ett par ögon som tycktes kunna vara en illustration till den kvinliga troheten.
Han bad om ursäkt för sitt dröjsmål. Men resultatet var dåligt. Plötsligen sade hon: För resten bär du dig alltid dumt åt. Vad är det du sagt om mig i skolan? Han såg på henne: Ja ag sa agt om dig? Ja, tror du inte jag vet det. Jag fick höra det på skolplanen av en av flickorna och hon hade hört det av sin bror, den där Pelle Stenberg, som går i samma avdelning som du.
Dagens Ord
Andra Tittar