Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 juli 2025
Nej int är jag sint", sade Maglena, "men när jag tänk på dom så blir jag mest rädd för folket vi ska komma till, ut i bygden. Jag är rädd för såna, som äg storgårdar. Dom ska ju ändå ha de så bra, me pängar te köpa för, så nödåre gör dom ingenting, "Ändå har en de bättre hos Pelle." Syskonen gingo i grupp framme hos Ante. De hade så mycket att prata och fundera om.
Han tyckte sig i detta buller höra en avskedshälsning och kände innerlig lust att, innan han vandrade vidare, säga farväl till Pelle Larsson och de andra kamraterna.
En håla skulle de ha' fått se, där röfvare hade hållit hus i förra tider. Man kunde krypa in i den så lång man var, genom ett hål som knappast syntes i berget, och sen stå där inne om man så var femton man stark. Pelle skulle ha' visat dem en plats i skogen där mossan var hvit i en rund ring, midt i grönmossan, efter vittror, som brukade dansa där.
Hvad fröken Johnsson svarade eller om hon öfverhufvud taget svarade, kunde man icke urskilja; hon talade alltid så sakta och beslöjadt. Men Pelle trafvade vidare i den tankegång, han kommit in på. »Herre Je'! hvarför ska' man vara en sådan klåpare! Hva'? Åh, gud, om jag kunde måla såder hva? så skulle vi gifta oss i morgon.» »Hva?
Det var något underligt öfver Pelle Wahlberg: han kunde tiga långa stunder å rad och när han talade var hans ton dämpad och mjuk. Den lilla sextonåriga studentkandidaten gick vid hans sida.
"Och där fanns ändå ingen mor i gårn hos Pelle", anmärkte Månke. "Nej, för då hade han kunna haft de behändigt ändå, å snyggt inom knutarna", afgjorde Anna-Lisa. "Därsom moran varit som våran mora innan hon dödde", tillade Maglena med en drömmande blick uppåt. "Dom hade int nå roligt själf heller."
Men när Pelle hälsade på mannen och denne artigt och förbindligt hälsade tillbaka brast förtrollningen: »Nä du, Pellskurk, du går och driver med mig!» sade han litet förtörnad. »Det där var ingen minister.» »Visst var det det! Varför skulle det inte vara det?» svarade Andrén förvånad. »Du hälsade ju på honom som på en manufakturhandlare med tio tusen kronors inkomst, och han hälsade tillbaka.
Nåja, icke behöver jag vara rädd, att ni ska försova er, ty ni får bara var sin träbänk att ligga på med min och Pelle Larssons tröjor till huvudgärd. Tiden gick fort under muntra samtal.
Nu hade han blod på tanden. Saken hänsköts till faderns hemkomst. Efter middagen skulle slaget stå. Johan var beredd. Han kände sig som målsman för den döda modern. Så börjades det. Fadern ryckte på Pelle efter vederbörlig angifvelse och skulle slå honom. Låt bli och slå honom! skrek Johan med en befallande och hotande ton och gick fadern på lifvet, som om han ville ta honom i kragen.
Det ena med det andra hade gjort, att fröken Hagberg så småningom kommit att utvälja William Zimmermann till sin riddare för sommaren. Sjelf var han från början indifferent; det var egentligen Pelle Wahlberg som varit den förmedlande länken.
Dagens Ord
Andra Tittar