United States or Angola ? Vote for the TOP Country of the Week !


Vi måste ta honom med. Zionsborg och staden äro de enda tänkbara spekulanterna Blekängen. Men jag lovar direktörn, att tiden är inne, ska jag göra rent hus och sopa ut honom som den smuts, han är Larssons rygg gick i vågor. Mja, lektorn är en modig man Jag har ingenting att frukta, sade lektor Paulus Holmin, kallad Aposteln. Mitt samvete är rent.

Vidare har Larssons hustru erkänt och erkänd sak är god som vittnad att hon misshandlat gossen i avsikt Mor i Sutre avbröt: Slog du honom med ugnsrakan? Sväran nickade och blinkade. Mor i Sutre sade: Låg den vind, den? Eller tog du den med dig för att skuffa pojken ut genom vindsgluggen? Si, si, si, tjattrade sväran. Nu vill hon ha mig till ljug!

Efter Gustens upphöjelse till kontorsherre drog emellertid familjen Sörman med pick och pack bort från Blekängen och flyttade in i ett av byggmästare Larssons stora, vackra hus. Här fick Gusten eget rum, och han sällan var hemma, blev det en ypperlig mötesplats. Fru Sörman störde icke.

Men det är allt dåliga tider för nybyggen. Larssons hus stå tomma. Inte är staden hugad för filantropiska husbyggen, när Larsson måste sänka hyrorna. Bror är allt bra cynisk. Jo jo mensan. Jublet torkade sina händer och drog rocken. Vet du vad, Krokus lille? Det finns en man, en enda, som kan vara dig till hjälp.

Anser hon, Boel Svensdotter, det vara orimligt, att någon annan, t.ex. Larssons hustru, oförvarandes kommit att uppsnappa ett eller flera dylika yttranden av Larsson? Mor i Sutre svarade: Det är väl lika orimligt det, som att länsman går omkring och lyss bakom dörrarna i min stuga. Varken mer eller mindre. Länsman snöt sig, torkade brillorna och skrev. Vände sig därpå till sväran.

Vad heter hon? Det med! kved gumman. Är han ilsk han tappar minnet. Och hon skrek: Boel Svensdotter! Gästgivare Lars Larssons efterleverska i Sutre. Minns han det nu? Flåbuse! Länsman skrev, sade: Gumman ska akta truten! Men mor i Sutre hoppade och guppade som en dansedocka stolen. För pussar, ja! skrek hon. Kom och pröva! Han elakings älende och skrävelkäft i storstövlar!

Och i alla gatans lyktor, en lång fil från öster till väster, slogo lågorna ut som blommor. Abraham gick österut över storåbron, över Karlstorget in Stenbrogatan. Det var Larssons gata med stora, präktiga hus men glest befolkad. I numro fyra bodde Sörmans. Hon är naturligtvis inte hemma, tänkte Abraham. Och gumman är döv och hör inte, när jag knackar.

Backarna och Åstorp inköpta till ett pris icke överstigande taxeringsvärdet eller åttiotusen kr., byggnadsmaterial billigt från Broms' verkstad, Larssons tegelbruk det var ju fråga om filantropi! och Björkenäs' såg. Vattenledning, gas, avlopp bekostades av staden. Tänk vad pappa kan räkna ut! sade Abraham, som först av alla invigdes i förtroendet. Tänk enkelt! Det är ju bara att sätta i gång.

De ha flyttat till söder eller till öster till byggmästar Larssons sex stora hus, som alla måste sägas vara lika vackra, eftersom de alla sex äro byggda enligt samma ritning.

Nåja, icke behöver jag vara rädd, att ni ska försova er, ty ni får bara var sin träbänk att ligga med min och Pelle Larssons tröjor till huvudgärd. Tiden gick fort under muntra samtal.