Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 juli 2025
Tyst nu, Pelle Larsson, med din dumma visa, sade den långe, som var ingen annan än masmästaren Sven, jag gitter icke höra den. Nå, jag kan väl tiga, eftersom du så vill, svarade Pelle Larsson, helst som jag ser, att du har två herrar med dig, och de tycka väl inte om enfaldiga bondvisor, kan jag tro. Å, fortsätt han med sin visa, sade Adolf, vi höra gärna på.
Gamla trasiga laddar, som Pelle hade till lagning, slängda kring golfvet. Halmen utströdd. Hade icke den välsignade elden brunnit på härden, och lyst opp stugan, så skulle väl mörkret stått på där inne hela dagen, då innsidan af fönstret var gråsvart af smuts, och yrsnön nu dessutom klumpade sig fast utanför. Ante och Anna-Lisa togo itu med att rusta opp där en smula.
En tung slägga det här, sade Göran, i det han prövande upplyfte en sådan. Ja, inte duger en djäkne att hantera henne, inföll Pelle Larsson. Icke det? sade Göran, i det han fattade om ändan av skaftet och höll släggan horisontalt med rak arm. Bra, bra, sade masmästare Sven och klappade Göran på axeln. Herrn är en svensk gosse, det märker jag.
Han kände sig stolt över att inte höra till de bästa i klassen eller till plugghästarna. Och han kom slutligen till det resultatet att det utom honom själv endast fanns två kamrater, som voro verkligen predestinerade: Axel Ahlberg och Pelle Stenberg, vilka båda två händelsevis voro de två i klassen, han hyste den största respekten för.
Det var som om både värme och ljus skulle gå ifrån honom med barnskaran. Geten, det präktiga djuret, som mjölkade så bra, om han då åtminstone kunde få behålla henne! Det skulle gå lättare att släppa brännvinet, tänkte Pelle om en hade söt mjölk att så där ta till när som helst, när törsten kom efter saltströmmingsfrukost och middag.
"Jag vet aldrig hur vi ska bära oss åt, då jag är rent af utan bröd", funderade Pelle och sköt glasögonen åt nacken till. "Si jag brukar inte hålla så noga på hvad mat jag får i mej själf här om dagarna, det är nog tokigt, men är så ändå." "Har ni bara mjöl, så nog kan vi baka", sade Anna-Lisa öfverlägsen i rösten. "Vi få väl elda opp bakugnen."
Pelle Wahlberg tycktes emellertid taga sina pligter som kavaljer på fullt allvar. Efter flere fruktlösa försök att värfva William, svängde han nu rundt derinne på sina smala ben med ett dödsförakt, som gjorde hans lättsinne all heder.
Och alla bär, som de skulle ha' plockat, och kattguld och hvita marmorstenar, som Pelle lofvat dem, och som fanns bara på ett enda ställe. Så mycket knot och missnöje. Så jämmerligt sura miner som syntes oppe i störe denna dag, skulle inte lätt kunnat upptäckas en så strålande solskensafton.
Dockorna sofvo med vedträdshufvuden på den smutsiga örngottskudden, hvilken skulle komma med på byk innan kvällen. Annars var det rammel och rumor i stugan, ett lif och en flit. Middagen skulle ju också lagas. Pelle kom upp med förslag om att grädda ärtpannkaka i den varma ugnen.
Fröken Johnsson producerade ett mellanting mellan en nigning och en bugning, slog ögonen ned och tog Williams arm. »Fröken Hagberg kandidat», fortsatte Pelle frikostigt. William hann endast göra en kort, flyktig bugning; han var redan på väg mot danssalen med den mörka.
Dagens Ord
Andra Tittar