United States or Mauritius ? Vote for the TOP Country of the Week !
En träta med bror och far, en träta uppkommen vid fråga om ditt förestående giftermål en liten obetydlig träta, och det tröga finska blodet kom i en svallning som lika ogerna stillar sig som det djupa haf, hvilket af orkanen bragts i rörelse. Länge närd svartsjuka, som med ens bröt ut i låga, blindt raseri, utan hejd, utan tygel derhän har det fört honom, som ännu i går var så lycklig.
Jag har så ont i huvudet, klagade hon sakta, Han lade sin hand på hennes panna. Den var brännhet. Ellen brast i gråt. Å, Tomas, snyftade hon, var har du varit så länge? Han kunde icke svara något. Hon drog honom ned på soffan, och hennes händer lekte i hans hår, och hon snyftade alltjämt med huvudet mot hans bröst.
Det gick dock an, ty han hade gjort en stor bedrift som lever, om han också icke gjorde den ensam. Jungfru Marias kor stod länge öde. Man hade litet försyn för den sörjande modren. Men det kom en dag, då efter några lyckade nappatag med katolikerna man icke längre hade någon försyn alls.
Och så hade jag honom vid min sida igen, sittande på schäslongen, och så var jag fången igen i allt detta mjuka: hans läppar, hans ansikte, hans hår; och så: Jag trodde, ni hade en mun! Ty jag hade suttit alldeles stilla med hufvudet nedböjdt. Men jag log vid denna hans förmodan och räckte honom min mun. Och han kysste mig alldeles lugnt, men så länge, länge, och mitt hufvud hvilade mot hans axel.
En tid härefter dog HERRENS tjänare Josua, Nuns son, ett hundra tio år gammal. Och man begrov honom på hans arvedels område, i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas. Och Israel tjänade HERREN, så länge Josua levde, och så länge de äldste levde, de som voro kvar efter Josua, och som visste av alla de gärningar HERREN hade gjort för Israel.
Därefter tog Job till orda och sade: Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord? Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn. Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
Du har rätt i hvad du säger, sa hon slutligen. Jag har sagt mig själf det många gånger. Men inte behöfver jag fara utrikes för att frälsa dem det finns kortare väg. Därmed hoppade hon öfver räcket och rakt ned i ån. Hvad skulle jag göra? Hon var borta och blef borta. Inte tordes jag ropa på hjälp, och i alla fall skulle det dröjt så länge innan någon kunnat komma, att ingen hjälp varit möjlig.
De flesta borden stodo tomma; endast här och där satt en enstaka gäst, vars huvudsakliga njutningsmedel utgjordes av glace i en eller annan form. Uppassarne rörde sig sällan, och när de gjorde det, skedde det i begravningstempo. Löjtnant Schnitler gick raskt fram till ett av fönsterborden, vid vilket redan satt en herre. Förlåt, min vän, sade han, att jag låtit dig vänta så länge.
»Jag förstår den», smålog doktorn, »förstår den så väl!» »Jag lär henne läsa och skrifva, religion och allt. Aldrig har jag trott, att det kunde vara så roligt. Hon har mycket lätt att lära, och hon är så tacksam för hvar stund jag är där!» »Hvad är er plan med henne? Och hur länge skall hon sitta inne ännu?» »Pappa tror, att han kan få straffet mildradt och tiden förkortad.
Men glöm inte, Johannes, att ett barns skönaste prydnad är villig lydnad mot föräldrar och lärare. Hedra din fader och moder och dig skall väl gå och du skall länge lefva på jorden." Och den gamle läraren lade sin hand på gossens hufvud och såg kärleksfullt på honom. Men Johannes svarade blott med ett trotsigt ögonkast, och suckande vände sig läraren ifrån honom.