Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 september 2025
Likt lugnet på den kvällbelysta fjärden, När sista fläkten gått med stim däröfver Och vattnets dallring byts till spegelglans: På en gång skingrades min smärta nu, Och jag var lätt till mods igen som blomman, När fästets källor flödat ut och hvalfvet Ånyo mot den tårbestänkta klarnar; Men medvetslös som blommans var min fröjd.
Hon gick fram och drog Maglena, som betänksam stretade emot, med sig fram till platsen, där hon åter slog sig ned med armarna smeksamt slutna om det främmande, stelt blickande barnet. "Håller du af lilla Sylvia något", frågade hon med vek stämma. Maglena rodnade plågsamt. Hon kände sig ohyggligt illa till mods då hon inte hade en aning om hvad detta "håller af" skulle betyda.
Då han därför kastade sin blick på henne för att med en förnäm fägnad betrakta verkningarna af sitt skarpa skämt, fann han det hafva träffat hårdare, än han önskat, och blef till mods ungefär som en kamfiospelare, då han med triumf gifvit en svag granne husuhugg och sluteligen finner, att han själf måste hjälpa honom att stryka.
Doggen var då bara fem meter borta och med dessa djurs vanliga trohet, sprang han med vagnen för att vakta ut Klyvarbom. Så fick Karl Johan Klyvarbom sitta där, alltjämt kusligare till mods, och åka Ringlinjen runt, runt, runt....
Jag föreslår derför, att vi dela oss i två partier och att hvar och en får taga med den hon helst vill. En förlägen tystnad uppstod. Man var i sitt sinne förargad öfver trasslet, men när det gälde att bryta kamratkretsen, kände sig alla litet illa till mods. Nej, vet ni hvad, flickor, begynte Hanna, inte dela vi oss af en så futtig orsak!
Tårarna lindrade ej hennes beklämning, det gräfde under bröstet, strupen snördes ihop och blodet bultade som en hammare i hvarje åder. Nu förstod hon alla dessa blickar. Hon förstod, att det låg förakt och dom i dem. Och hon var till mods som om hon blifvit utstött från alla menniskors gemenskap. Och hon kunde ej söka skydd hos John eller tala om sin sorg för honom.
Så må vi gifva, väl till mods, Allt timligt gods, Ja, lifvet, om det gäller, För det, som oförgängligt är, Som vårt begär För alltid tillfredsställer. Så må vi sträfva utan rast Och hålla fast Det eviga och ena. Var du vår hjälp, o Jesu god, Stärk kraft och mod, Du all vår kraft allena! N:o 209. Luk. 10: 23-37.
En stund före den bestämda mötestiden marscherade William hän emot villan, i hvilken gamla tanten bodde med sina båda niecer. Han gjorde halt bakom en husknut för att kunna observera. Han var nyfiken på, om hon verkligen skulle komma; halfvägs trodde han nästan att hon skulle uteblifva. Han kände sig underlig till mods, men gaf sig icke tid till att reflektera öfver sin sinnesstämning.
gastade hon nu alldeles invid mjölkkammaren. Hon tvärtystnade, häpen och ytterst illa till mods. Dörren utåt öppnades i detsamma, och i den visade sig Ante och Maglena. Färdigklädda voro de, kammade, blanktvättade, glada och blida så att det lyste som sol om dem. Maglena bar händerna fulla af skogskonvaljer, linnea och skogsstjärnor. Han bar dem försiktigt uppradade på ena armen.
Kanske ni vill påstå, att ert hår är äkta.» »Min herre,» genmälde jag. »Jag har inte yttrat en stafvelse.» »Ja, men gör i alla fall som de andra! Tag af er peruken.» Jag började känna mig illa till mods och undra, om jag möjligen hade gått fel och råkat in på ett dårhus. Jag tog därför sakta min hatt och närmade mig dörren. Eller rättare sagdt jag försökte endast.
Dagens Ord
Andra Tittar