United States or Jamaica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon bröt för jordens skänker; tag, hvad jorden gaf, Tag maktens, rikedomens, ärans skatter, Låt henne sucka under vedermödor, Ur klippan tvingande sitt tårbestänkta bröd, Tag hälsans kraft ur hennes nerver, låt Den svaga kräla som en mask för plågan; Men, Helige, det enda ädla, som Hon bärgade af en förlorad adel, Den känsla, i hvars famn hon står för dig Så hög som mellan paradisets fruktträn, Så ren som i dess gyllne dagars glans, Tag denna ej, tag hennes kärlek ej!
Tills, famn ej mera skild från famn, och mun Ej stängd från mun, jag låg i hennes armar Och kände svallningen af hennes barm Och drack dess tårbestänkta kinders dagg Och domnade af vällust bort och väcktes. Men, lögn af sällhet, håll mig evigt dock, Ack, evigt i din hulda boja fången! Jag tigger ej af verklighetens nåd En fröjd, som multnar under ägarns händer.
Likt lugnet på den kvällbelysta fjärden, När sista fläkten gått med stim däröfver Och vattnets dallring byts till spegelglans: På en gång skingrades min smärta nu, Och jag var lätt till mods igen som blomman, När fästets källor flödat ut och hvalfvet Ånyo mot den tårbestänkta klarnar; Men medvetslös som blommans var min fröjd.
Dagens Ord
Andra Tittar