Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 september 2025
Vilken av dem? Benjamin. Horungen, sade pojkarna. Men det förstod inte Louise. Jaså den. Jag kan då inte förstå, att Enok inte ger skall. Vi måste släppa dit Prick också. Prick rusade genast in under bron och ställde till med ett förfärligt oväsen Ä, de slåss, sade pojkarna. Nej, de tar råttor, sade Louise. Passa på, säger jag er. Snart kommer de. Pojkarna beväpnade sig med allehanda tillhyggen.
Men när han kom till "förförelsen", förlorade fru Marie för första och enda gången i sitt liv varje tillstymmelse till självbehärskning. Skäms, människa, skäms, människa! skrek hon. Hon fann icke ord. Hon trummade med händer och fötter hela fanfarer. Louise blev skrämd och sprang efter vatten. Men Aposteln smittades av svärmoderns raseri.
Varför sitter du här? frågade Abraham. Louise rodnade. Hon ville ingenting förråda, allra minst för lillebror. Du är dum, du, sade hon. Kanske jag inte får sitta här? När jag är led på att vara däruppe, kan jag väl få sitta här en stund Varför går du inte in till mamma? Därför att jag vill vara ensam. Gå du och lägg dig, lilla dumsnut. Och om du skvallrar ett enda ord, så blir jag så ond
Men jag vill, att ni ska teckna på, att ni godtager testamentet. Paulus skall också teckna på. Det blir kanske svårt för dig, Louise. Men det är så skönt att veta, att det inte blir bråk efter en Louise skrev under och gick ut efter lektorn. Agnes skrev under, Abraham skrev under. Det blev tyst och stilla. Ingenjören viskade i hennes öra. Hon skakade på huvudet.
Louise kom med lampa och rock. Hon måste ställa sig på en stol för att kunna hjälpa morfar. Är jag fin nu då? Jo, Louise tyckte, att han var fin, fast rocken såg en smula urvuxen ut. På tillsägelse kysste hon morfars kind och lät lyfta sig ned från stolen. Tycker lilla Lova om morfar då? Ja. Är det sanning det? Ja, sade hon. Men han hörde på rösten, att hon narrades.
Sedan dessa försiktighetsmått vidtagits, smögo sig Louise och två stycken pojkar in på tändsticksfabrikens gård för att stjäla bräder. Det var nämligen nödvändigt att stänga för brovalvets västra mynning, eljest skulle råttkungen kunna dra sig tillbaka uppför bäcken.
Ibland tycker jag synd om honom. Han får inte ro, varken natt eller dag Tänk om tänk om fru Marie drog henne intill sig. Jag är rädd ibland. Tänk om om han inte mår bra Louise skrattade till. Jo, nog är han klok. På sitt sätt Ja men, barn kan du inte flytta ned till oss? För en tid? Å, följ mig nu genast, innan han kommer tillbaka Nej. Louise ville icke.
Han smög sig på tå in i förmaket och tände "lilla gummans" lampa. Det lugnade ibland, icke alltid. Blev det för svårt, lånade han upp lilla Louise, fru Maries äldsta dotter. Han var mycket angelägen om att stå väl hos lilla Louise. Han gav henne sockerpullor och förevisade alla sina kattskinn. Morfar skulle ha en levandes katt, sade Louise. Husch nej då. Jag har ju dig, lilla Lova!
Men jag ska ha råttkungen, för jag vill visa onkel Roth, att han finns. Det tyckte pojkarna var rättvist. De ställde sig på kant vid bäckkanten. Louise gick själv ned i bäcken, vars vatten börjat sina, och knuffade Enok Ebenezar under bron. Buss, Enok! Ta råttorna, råttorna, råttorna Sörmans flicka med de röda benen kom springande, andtruten och viktig. Hagelins pojke kommer, berättade hon.
Han tystnade, Louise kände, att han ryckte till och släppte hennes händer. Hon hörde också, att någon kom in i rummet. Men först då Evelin började tala, slog hon upp ögonen. Evelin stod i salsdörren, hon var i nattdräkt och hon hade synbarligen svårt att hålla sig upprätt. Hennes ansikte, som var vänt mot mörkret, kunde Louise icke se. Jesus, kar, ge mig en skvätt! bad Evelin.
Dagens Ord
Andra Tittar