Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 september 2025
Han hade nästan glömt sin lilla sommaridyll då detta bref kom och väckte minnet till lif igen. Det hade kommit så mycket emellan: Hedvig, Isabella och Louise han hade glidit in i de gamla förhållandena och hufvudstadslifvet hade slagit sina böljor samman omkring honom.
Det visste fru Marie, men det visste icke ingenjören. Så länge dessa skärmytslingar på två fronter fördes, avhöll fru Marie sig från att kritisera projektet Backarna. Var dag har nog av sin plåga. Men oron för Abrahams framtid kunde icke skjutas undan. Först och främst hans fästmö. Hon bodde nu hos Louise, och hon var söt och snäll.
Men Louise hade visst inte fått stryk. Hon hade ramlat ned från brädstapeln. Och Louise tog löfte, att ingenting skulle sägas åt pappa. Och så skulle pappa hållas inne om kvällarna. I början av april hade Liter-Pelle tjänat ut sitt straff. Fängelset hade icke gjort honom tam, han såg ut som en vilde. Först begav han sig upp till Rogershus och fann där mycket riktigt sin hustru.
Detta förhållande var honom varken obekant eller obehagligt. Han kunde icke låta bli att kokettera med sin öronlock, och han kunde icke låta bli att kokettera med sina tankar. Han visste, att när han stirrade framför sig, tystnade barnens stoj, och när han snurrade öronlocken mellan fingrarna, bar Louise lillebror ut i köket eller in i barnkammaren.
Gråt nu inte, liten! Det är ett ruffigt gammalt hus, men det kan bättras på. Och man kan ju inte riva allt gammalt. För resten blir det bra. Du får så mycket att tänka på. Reparationer och målning och tapetsering. Allt det får du ta på dig. Jag har inte tid. Och bosättningen sen! Jag ska be Louise, att hon hjälper dig. Säg, liten tror du inte, att du får tillräckligt att tänka på.
Nu får Andersson sitt torn, ropade Abraham efter honom. Å håken! Tro det? sade smeden. Julius Krok betraktade sina händer, blåvita och skrumpna. Han fingrade på öronlocken och strök den tillbaka. Ja, sade han. Nu har var och en sitt. Stackars Louise har sin man, som hon måste trösta. Du har ditt arbete. Och jag har det förgångna. Det bästa.
Mina tankar voro rena, ser svärmor, och följaktligen också mina ord. Men svärmor har en smutsig fantasi, och då blir allting smutsigt. Han fortsatte att tala, och fru Marie avbröt honom icke. Hon var alltför häpen, och hon ansträngde sig för att möjligen kunna följa med denna föreläsning, som tycktes handla om henne själv, fru Marie Louise Krok, född Broms.
Han gjorde en liten sned bugning för sin dotter och sade: Kära Louise, kan jag få sitta här en stund? Här är så varmt och skönt. O ja då, det fick han visst! Louise var välviljan själv, hon gjorde bekvämt för pappa, skulle nödvändigt lägga upp hans fötter på en stol, svepte honom i filtar och erbjöd sig till och med att springa upp till morfar efter kattskinn.
Så småningom minskade likväl yrseln, väggarna stannade, möblerna stannade och hon fann sig tätt intill sina kära fåglar, som hukade sig ned och förskrämda sneglade på hennes skälvande händer. Louise tog fågelburen och gick sin väg. Hon ville gå hem. Hon steg nedför trappan och stannade framför fru Maries dörr. Men hon vågade icke ringa. Hon såg modern och Agnes sitta vid bordet.
Louise måste upp ur bäcken för att mota bort Agnes, som nyfiken närmat sig. Att du inte skäms. Ska du låta barnet se på ett sådant elände. Under det att systrarna grälade med varandra och sökte trösta Abraham, som åter tagit till lipen, hade Benjamin Hagelin hunnit fram till bron. Han gjorde sig underkunnig om vad som förehades.
Dagens Ord
Andra Tittar