Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 september 2025
Då blundade Julius Krok och bugade åtta resor. Men när han kom in i salen och såg sin hustru och stramaljen och garnet, slog han ut med händerna och sade: Marie, jag är trött. Jag är jag är ledsen. Å, är du ledsen? sade fru Marie och spärrade upp ögonen. Ingenjören gjorde en helomvändning. Han gick upp till Louise och satt sig vid fågelburen.
Fru Marie skulle fråga, varför hon kom. Och om också fru Marie kunde förstå, varför hon kom, förstå utan frågor och svar, så skulle i alla fall Agnes Men Louise hade ingenting att svara, ingenting att förklara, ingenting att säga. Och hon var rädd för hårda ord. Alltså vände hon om, steg uppför trappan, stannade på halva vägen och satte sig med fågelburen i knät. Där blev hon sittande.
En vacker dag berättade han mig följande vid ett stycke franskbröd med salt och ett glas franskt brännvin: I kasinot hade han gjort bekantskap med en tyska av god familj. En äldre tyska. Och nu berodde allt på prinsessan Louise av Koburg. Hur kunde så många människors framtid bero på Louise av Koburg? Jo, Louise av Koburg, som var dotter till Leopold II, hade i denne en hård fader.
Det räcker och blir säkert över. Åtminstone så mycket att Agnes kan få en livränta. Louise är ju gott gift. Och du har din plats Ja, ja, pappa, det blir nog så bra. Bara du låter bli att oroa dig. Nej, ser du, oroa mig gör jag inte. Nej. Jag har kommit ett stycke för långt nu för oron. Jag har inte varit så lugn, sen lilla Marie satt där på stolen.
Men hur skulle det sen gå, lille Paulus? Du bleve elak, som en riktig apa. Jag är ditt kors, Paulus. Och du behöver ett kors. Kära Louise, det behöva vi alla. Och jag skall göra dig till en bättre människa. Nu går jag ner till svärmor. Och när jag sedan kommer upp, så öppnar du. Ja, om du har vittne med dig. Annars tror jag dig inte, Paulus lille.
Din mor är inte så lättsinnig, Louise. Hon har sina fel, men hon är en klok kvinna. Att reglera Blekängen fordrar kapital, som hon inte har. Hon skulle ruinera sig. Hon gör det ändå, sade Louise. Aposteln gick in till sig men återvände efter en stund och sade: Kära Louise, du förstår väl, att jag ingalunda velat skada dina föräldrars intressen? Jag har gjort min plikt som medborgare.
Ja visst ja, suckade gubben och gick att öppna för sin förtrogne. Louise gömde sig under bordet, hon tyckte inte om Sörman. Kan lilla Lova säga oss, vad Sörman är för en? Sörman är en tjuvstryker. He, he, he, där hör han! Vem säger det? Barnen. He, he, he, såna elaka ungar. Va säger de om morfar? Morfar är fan själv. He, he, he. Husch då, att Lovan ska vara tillsammans med såna där elaka ungar.
Hon tyckte att det var skönt, att någon bar henne som ett barn och smekte. Kära Louise, viskade han. Berätta, vad du har sagt dem? Har du talat illa om mig? Jag är icke ond på dig. Du kan icke förstå mina handlingar, ty ditt hjärta är icke så rent som mitt. Du är ett barn, Louise, och jag kan icke bli ond på dig. Men du ska berätta, vad du har sagt till din mor
Syster Louise hade lärt honom, att man aldrig fick störa pappa, när han "tänkte". I skogen brukade pappa tänka högt och slå med händerna, men det förvånade icke Abraham. Han hade varit i kyrkan och sett prosten "bära sig åt". Han antog, att det här var någonting liknande och under alla förhållanden något, som han icke behövde bry sin hjärna med.
Men Louise skakade på huvudet. Ja, du förstår, pappa, nog kan vi alltid. Men Abraham är alldeles för liten. Inte vet han, vad en drake är. Bara han blir stor så ska vi leka vackra lekar. Ibland lekte hon, att Abraham var Enok Ebenezar, salig i åminnelse. Då måste han ligga stilla under pappas stol, vädra någon gång och morra men alltid vara mycket lydig.
Dagens Ord
Andra Tittar