Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 september 2025
Att göra narr av fattiga och elända. För att icke göra diskussionen än djupare och mera tilltrasslad, förklarade Louise, att Evelin skulle vara välkommen. Hon var villig att ordna ett trevligt rum åt flickan, att lära henne husliga sysslor och behandla henne väl. Men från själva räddningsarbetet önskade hon befrielse. Hon ansåg sig icke vara lämplig. Evelin kom, och allt tycktes gå väl.
Va' är det? Ingenjören ställde sig framför spegeln och ordnade sitt hår. Han visste icke vad det var, och varför han suckade. Säg, Marie, tror du, att Holmin är snäll mot Louise? Har du märkt något? Jag vet inte. Louise säger ju ingenting. Och jag har så svårt att fråga. Men är han inte snäll, så vore det ju bättre, att de skildes Fru Marie skakade förskräckt på huvudet.
När Lisen badade den nyfödda i köket, smög Louise sig in i sängkammaren och kröp upp på sängkanten. Nu ska väl inte mamma vara ledsen längre, sade hon. Fru Marie förklarade, att hon inte var ledsen alls Jaså, det var också besynnerligt. Tror inte mamma, att jag hörde där uppe, att mamma både skrek och grät? Jo, det är snyggt! Jag var så ond, så jag kunde ha bitit pappa. Det var inte pappas fel
Fru Marie höll nytt förhör, utan resultat. Morgonen därpå sade Louise: Abraham får aldrig gå ut ensam. Lova det! Varför? Jo, kom det motvilligt, för då kunde han få stryk av "barnen". Varför skulle han få det? Vore barnen så elaka? Pappa har badat ihjäl deras syskon, snyftade Louise. Det hade madam Andersson sagt. Benjamin Hagelin hade sagt, att madam Andersson hade sagt det.
Nu vill jag inte vara hund. Jaså, det var besynnerligt. Ja, då får du vara fattigt barn då. Hon ledde honom bort till kakelugnen och smorde honom i ansiktet med kol och aska. Abraham tog saken med ro, men ingenjören blev djupt upprörd. Nej fy då, Louise! Inte är alla fattiga barn så där smutsiga? Jo, det voro de visst det, påstod Louise.
J. A. Broms hade antagit titeln fabriqueur, han hade gift sig med mamsell Louise Roth, gamle prostens yngsta dotter, och räknade sålunda svågerskap med stadens komminister, som ju för övrigt även han var en ur ortodox synpunkt misstänkt person. J. A. Broms inköpte den del av Björners trädgård, som gränsade till Storgatan. Här uppförde han ett trevåningshus, det största i staden näst rådhuset.
Det här mössan, sade han till Abraham, den är gammal. Den har tillhört din mormor, Louise Broms, född Roth. Ja, henne såg du aldrig, men det var en präktig gumma. Alldeles som din mor. Marie bråddes nog på henne. Mest åtminstone. Abraham redogjorde för sin beskickning. Allting klappat och klart. Björner skulle få en duvning, och köpet kunde avslutas när som helst.
Jaså, det var då också besynnerligt. Kanske det inte var pappa, som bestämde, att det skulle bli en flicka? Fru Marie sköt skulden på Gud, och Louise ångrade sin orättvisa misstanke. Å! suckade hon. Ja, jag kunde väl tro't. Den stackars pappa får ju aldrig bestämma någonting. Men mamma ska inte vara ledsen. Jag ska be Gud, så att mamma ska nog få en pojke i alla fall. Louise bad.
Släpp dem inte! ropade Louise. Agnes måste gå hem med Abraham, för det börjar regna. Gå hem själv! sade Agnes. Pojkarna förkunnade, att dammen var färdig. Vattnet började redan stiga upp på Blekängsgatan. Man måste handla. Men pojkarna hade fått myror i huvudet. Vem skulle egentligen få råttorna, de döda råttorna? Usch, ni får ta dem. Var så god.
Den enda, som icke hyste någon vördnad för öronlocken, var lilla Agnes. Om pappa ändå ville klippa bort den tussen, sade hon, så skulle pappa se riktigt snygg ut. När Agnes satt vid salsbordet och sydde dockkläder, gick ingenjören in till sig eller in till Louise och Abraham, som lekte i barnkammaren.
Dagens Ord
Andra Tittar