United States or Guadeloupe ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Men, kära vän,» hviskade den andre civilklädde tillbaka, »har du invändningar att göra, så deltag i diskussionen, opponera dig, för tusan!» »Ånej, låt honom hållas ännu litet,» svarade ingeniören. »Men det är ju oförskämdt af mannen att anamma Camille Flammarions idé » »Menar du, att detta med det stora schaktet är Flammarions tanke?» »Ja, och den framfördes af honom för många år sedan.
Därmed anses diskussionen avslutad, och sedan vagnredet blivit krängt tillrätta, lyftes farbrodern på lasset, tömmarne lämnas åt Lundstedt, som trycker de närvarandes händer och under allas välönskningar sätter Blacken i gång framåt!
Att göra narr av fattiga och elända. För att icke göra diskussionen än djupare och mera tilltrasslad, förklarade Louise, att Evelin skulle vara välkommen. Hon var villig att ordna ett trevligt rum åt flickan, att lära henne husliga sysslor och behandla henne väl. Men från själva räddningsarbetet önskade hon befrielse. Hon ansåg sig icke vara lämplig. Evelin kom, och allt tycktes gå väl.
Nu kände sig Stellan fullt tillfredsställd med sig själv. Hans mod hade ej heller undgått att göra ett visst intryck på rabulisterna. De diskuterade ofta saken. Eller rättare: det var Stellan, som ej tröttnade att bringa den på tal. Man lyckades aldrig komma till någon gemensam slutgiltig uppfattning i saken. Diskussionen upphörde alltid med samma stående argument.
Nu, liksom då han de första dagarna suttit lutad över Verdandis småskrifter, var det åter nya namn, han aldrig förr hört, namn, som förmodligen också innefattade var för sig en värld, fastän på konstens och inte på världsåskådningens område. Och Rose deltog i diskussionen som en vuxen. Stellan tyckte ej om det. Alltid skulle hon ta munnen full. Nej, han var inte kär i henne.
Men lokmännen gingo bekymrade hem till Johansson för att vid en kopp kaffe diskutera den situation som uppstått. Diskussionen övervars även av Pelle Johansson, lokförarens minderårige son, och det var denne förhoppningsfulle unge man, som löste knuten. En stund senare begåvo lokmännen sig till trafikchefen.
Nu, när allt var ohjälpligt förbi, förstod han, hur mycket han hoppats av tvekampen mellan prästen och gudsförnekaren. Han hade väntat på vissheten, på ett svar att kunna hålla sig till, ett svar i endera riktningen, ett ja eller nej, en vägvisare för livet... Hemma nämndes ingenting om diskussionen.
Det var en enighet och förtjusning som var alldeles enastående. Föredragaren bugade för auditoriet och ordföranden förklarade diskussionen öppnad. Då reste sig grufingeniören, begärde ordet och sade: »Har mr Montgomery beräknat huru mycket is det kommer att gå åt, för att arbetarne skola kunna arbeta när schaktet blir till exempel 3.000 meter djupt och således omkring 100° varmt?»
Vi närma oss nu den egentliga tvistefrågan; men då diskussionen på denna punkt synes vilja löpa ut i en ordstrid eller en begreppsförvexling, är beklagligtvis föga utsigt för handen, att den skall kunna bringas till ett för båda parterna tillfredställande slut.
Därmed anses diskussionen avslutad, och sedan vagnredet blivit krängt tillrätta, lyftes farbrodern på lasset, tömmarne lämnas åt Lundstedt, som trycker de närvarandes händer och under allas välönskningar sätter Blacken i gång framåt!