Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 5 september 2025


När man inte har arbete, äter man hälften mindre, sade Tiina Katri. De der herrarne bry sig inte om de fattiga mer än om hundar, och knapt mycket ens, sade Lopo. Skulle de helst med ens taga lifvet, men de långsamt pina en , att lifvet är mycket värre, än döden. Heiskanen blåste en lång rök ur munnen. Hvarifrån skulle staten eljes pengar till tjenstemännens löner och annat.

Å ! Tiina Katri sade ingenting vidare. Men hon ångrade sig öfver, att hon morgonen hade gjort mycket väsen för den der bullen. Inte hade hon ju blifvit fattigare för det. Och var det under, om barnen stackare togo; de voro helt visst hungriga. Nu syntes ju inte heller den minsta anordning för middagen, hon deremot hade en god soppa elden.

Hon talade om hvad far var ... förr än det skedde. Och varnade hon mig för bränvin. Af bränvin blir man tokig. Mor var en bra menniska, hon! Anna Katri, Anna Katri... När du blef tolf år? tog mor plats hos gästgifvarens, och ... ? Fick hon en annan. En annan? Man. Ja, gästgifvarn tog 'na. Det var för min skull hon sa' ja. Och dog hon, första året. Det blef en paus.

Hustrun sörjde sin man, sa' han ... fast hon visste, att han var en grof brottsling... Anna Katri, Anna Katri ... aldrig gjorde du något, som ondt var. Han teg. Nya drängen tog ordet: Mor tänkte, att far hade månadssjukan och var galen af den ... hon sörjde sa länge... När jag föddes, tog hon plats... va' vi tillsammans, tills jag blef tolf är.

Ville hade munnen full. Han såg lugnt dem och åt. I handen hade han ännu ett stycke inkrom af färskt bröd. Der ha vi det nu! sade Tiina Katri. Modren tog från gossen hans byte och slog honom med fingret. Hvarifrån har du fått det? Var det Petu, som gaf? Gråt inte, utan säg nu snällt, när mamma frågar. Säg, mitt barn. Var det Petu, som gaf? Petu gaf, hy-yy! Hvart lade Petu resten? Dit, hy-yy!

Holpainen höll henne fast med båda händerna. En prest! En prest! ropade han, snart Tiina Katri visade sig i dörren. Och doktorn! ljöd det ännu efter henne i farstun. Tiina Katri sprang. Först till presten och sedan till doktorn. Och båda följde genast hennes brådskande kallelse. Pastorn kom först. Men han kunde inte ge någon hjelp.

Tänden ljus, låt lampor glimma! Snart strida vi, nu njuts en sorglös timma. Festlig upplysning. Tolfte scenen. Katri. Daniel Hjort. Fångvaktaren. FÅNGVAKTAREN. Hvart nu upprörd, mäster Daniel? DANIEL HJORT. Du! ! någon fins, som märker också mig, och denne är fångvaktarn, mannen från de här i hvalfven lefvande begrafna. En passlig man! Hvad vill du här?

Nu dör den sista glansen af vår ära, nu bryts den sista spillran af vår makt, nu går den siste af vårt namn till döden, och denne siste är min ende son; och griften, där vår vapensköld skall krossas, är en schavott! Och ingen hör oss mer. Ack, ej ens Gud. Min själ till himmelen ej når. Böjd emot jorden stapplar den. Elfte scenen. Ebba Fleming. Katri. kom en gång dock hämndens dag. Se där!

Holpainens hår reste sig ända och han gick förbi dem in. Herre Gud! suckade Tiina Katri sakta, stannade och tryckte handen mot sitt hjerta. Kära barn, in till gårdsfolket och stanna der. Säg att jag skickade er. Hon sköt dem mildt ner från trapporna och vände sedan sjelf tillbaka. Ljudet hade förbytt sig till skrik.

JOHAN FLEMING. Ser du dem, de vakna upp och stråla. Elfte scenen. Katri. Arvid Stålarm. Daniel Hjort. STÅLARM. lätta ungdom med din lätta oro! Här, Daniel Hjort! Skrif dessa bref i ordning! De skola hän till alla väderstreck, hvarhälst vi ha en stridsbror rask och käck. Slut blir med frid och ro i slott som tjäll, men gladt vi skola fira denna kväll. Hör svenner!

Dagens Ord

hederspojke

Andra Tittar