Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 september 2025
Vi skola gå och se på staden. Ja. Vi skola släta håret först och knäppa klädningen, talade Tiina Katri inställsamt; jag kommer också med. Låt bli mig, låt bli mig, jag kommer inte, nej, nej, bort bort! Det sista ordet skrek hon fram med hela sin styrka. Tyst, tyst, eller binda vi igen händerna, sade Holpainen. Ni får inte binda, nog skall jag vara tyst. Tyst ... tyst...
Emot en kvinnas axel tyst jag låg och lekte där med ett par svarta lockar. KATRI. Det var din mor. Hon följde med din fader till Åbo, dit han skickades att klaga hos Fleming öfver knektarne. DANIEL HJORT. Nåväl? KATRI. Nåväl, för uppror och för mord beskyld, emedan han sin egendom försvarat mot Flemings knektar, dömdes han till bojor och skymflig död på stupstock.
Hon lät nu Tiina Katri ordna hennes hår och kläder. Sedan tog Holpainen henne under ena armen och Heiskanen under den andra. På detta sätt gingo de nu att föra henne till Harjula fattiggård, hvilken var belägen ungefär en verst utanför staden. De gingo förut och Tiina Katri följde efter dem. Mari talade hela tiden till dem med sakta röst.
Därför tag din faders ring tillbaka af min hand, och för att intet minne af det flydda må fästas vid ditt namn, välj dig ett nytt, och för att ingen må dig våga skymfa, se här ett svärd. För så det i min tjänst, att jag får heder af Bengt Ilkas son! Hur blicka de på mig|! KATRI. Min son! DANIEL HJORT. Min moder!
Ni tror således inte, att det är någonting att frukta? Nej. Gud vare lof. Det käns riktigt, som om en tung sten blifvit lyft från mina skuldror. Gå in nu, att hon inte börjar misstänka något. På eftermiddagen skall jag åter se in till henne. Tack, kära Tiina Katri, och kom snart igen och trösta oss stackare. Jo, jo. Tiina Katri undrade, hvad som så hade förändrat Holpainen.
Han begynte tala som i sömnen och sträckte ut handen i riktning åt »nye drängens» plats, famlade en stund i luften och lät så handen sjunka igen. Är det Anna Katri frågade han är du der? Jag är här svarade Samuli. Lemnar du mig aldrig mer, fastän jag är fördömd? frågade han ånyo. Aldrig mer. Och förlåter du? Jag förlåter.
KATRI. Din make tog min fars, min makes hufvud. EBBA FLEMING. Erici! Tolfte scenen. De förra. KATRI. Och din son han är ej mer. EBBA FLEMING. Gud! KATRI. Och min son var den, som störtat er! ERICUS ERICI. Hör upp, hvem än du är, och mins att hämnden ej människan tillhör. Trettonde scenen. De förra. Hertigen. Scheel. Herrar i hertigens svit. Menighet från Åbo. Knektar. Daniel Hjort.
Om han i morgon skulle försöka få åt henne någonting ... om han skulle täckas begära af Tiina Katri ... ja, det skulle han göra och berätta hur skrämd han hade blifvit i natt; då skulle Tiina Katri nog hjelpa dem... Här stannade Holpainens tankar, ty lilla Anni började vakna.
Reformera er religion; den der läran duger inte mer för nutidens menniskor. Och adjö nu, jag måste vika in i den här gården. Han gick in genom porten och pastorn fortsatte ensam sin väg, tankfull och allvarsam. Sextiden på aftonen kom Tiina Katri från fattigvårdsdirektionens ordförande med tillståndslapp i handen. Holpainen stod då på gården och talade med Heiskanen.
Nu duger det för er, gossar, men stå inte der så bredt, utan låt också Hellu få plats. Holpainen satt vid bordet; gossarne stälde sig så nära som möjligt och angrepo soppan med glupska blickar. Hellu stod ett stycke ifrån och sträckte fram sin sked. Gå du också och ät; jag skall vagga under tiden, sade Tiina Katri åt Mari. Bakom gossarne tog Mari några skedblad.
Dagens Ord
Andra Tittar