United States or Poland ? Vote for the TOP Country of the Week !


Gossen, hvilken han nyss sett, och hvilkens frimodiga uppträdande som predikant ute i skogen väckt hans undrande häpnad, han låg nu framstupa marken, tätt invid källan, skakande af gråt. "Hvad dug de till att jag står och just som spektaklas för dem, som vi int hör till", snyftade gossen. "Hvad dugde till att jag drog småstinterna och oss allihop bort ifrån fjälle och små gråstugorna där.

Månen lyser silfverklar om kvällen, Blickande uppå den gröna ängen, Där två käcka herre-hästar beta: Dem bevaka tvenne ädla herrar, Ban Stefano, kapetan Johannes. Till Johannes talar Ban Stefano: "Broder, se hur härlig månen lyser! Säll, o broder, säll är den att prisas, Hvilkens flicka ej fjärran dväljes; Men min älskarinna dväljes fjärran.

De voro upptagna af sin sorg, att de icke märkte, huru en vagn stannade utanför deras lilla stuga. Först när dörren öppnades och baronens gestalt syntes bakom den gamle doktorn, for fru Henriksson upp. Hon sträckte liksom afvärjande ut händerna och i hennes hjärta rörde sig plötsligt en känsla af bitterhet emot den man, hvilkens vårdslöshet sätt och vis varit vållande till hennes gosses död.

"Och Achior svarade och berättade huru det allt tillgått hade, och allt folket föll sitt ansigte och tillbad Herren". "Och de fastade och bådo hela den dagen, och de sade åt Achior: våra fäders Gud, hvilkens makt du prisat hafver, varder dig vedergällande, att de intet skola se sina lust dig, utan du skall se huru de slagne och nederlagde varda".

Hon stannade ute till efter klockan tre natten, blef uppsagd af frun och förklarade trotsigt, att hon just den aftonen blifvit »hemligt förlofvad» med en herre, en rysk officer, hvilkens namn hon icke kunde uttala, men som skulle gifta sig med henne fort hans papper blifvit i ordning.

Men biskopen, hvilkens djupt böjda hufvud Athanasius' välsignande händer hvilade, var ingen annan än vår vän, ynglingen Frumentius från Tyrus. Denne hade med stor bestörtning förnummit kyrkofaderns afsikt att sända just honom såsom biskop till Axum, och han hade enträget bedt, att någon mera kunskapsrik och värdig man måtte det höga uppdraget.

Till häst den starke Douglas drog, Framför sin krigshär han; Hans rustning blänkte såsom glöd, Ej fanns hans öfverman. "Säg", sade han, "hvad folk är ni, Och hvem är den, er för? Hvem gaf er lof att jaga I park, som mig tillhör?" Den första man, som gaf ett svar, Lord Percy själf var den: "Hvad folk, det säga icke vi, Ej heller hvilkens män; Men vi jaga här i parken; Vill du det hindra än?

Det var en mäktig drottning, i hvilkens trädgård växte de skönaste blommor från världens alla länder, men isynnerhet var det rosorna hon älskade. Därför växte rosor i trädgården och äfven inne i slottets salar, där de slingrade sig omkring pelare och fönsterkarmar ända upp åt taket.

sände Gud mig en hjälp i den simplaste af våra tjänarinnor, en klen, hjälplös stackars varelse, som var ofärdig till sin kropp, men hvilkens själ var luttrad och ren som guld. Hon älskade Gud af hela sitt hjärta, och denna kärlek lyste ur hennes ögon mot alla Guds skapade varelser jorden. Hon var hönsvakterska, ty hon kunde icke förrätta annat arbete för sin kroppsliga svaghets skull.

Denna stora stad, som är 12,000 stadier eller öfver 200 sv. mil i längd, med lika bredd och höjd, och som är byggd uteslutande af guld , fanns till redan Abrahams tid. Vi läsa nemligen, att "han väntade den stad, som har grundvalar, hvilkens byggmästare och skapare är Gud." Ebr. 11:10. Denna stad är Guds och vår frälsares boning, de heliga änglarnes boning.