United States or Madagascar ? Vote for the TOP Country of the Week !


Vi ut verandan för att dricka kaffe; kom med! Jag lade bort min tallrik och följde dem. Någon af herrarna bjöd papyrosser åt Agnes. Hon tog. Jag skrattade litet, ty jag trodde att hon blott skämt förde den till sina läppar. Men mitt skratt förstummades plötsligt, jag såg Antti bjuda eld åt henne.

De bättre myrorna ha vingar, men det sämre myrfolket har ingenting. Utan deras arbete skulle det bättre myrfolket icke kunna lefva, men lika fullt förakta herrarna och damerna de vinglösa arbetarna, som hvarken äro herrar eller damer, bara kloka små steklar. Bland dem finnes det både ingenjörer och byggmästare och uppfostrare för barnen.

Mannen från landsorten tog den unge eleganten i knapphålet och ledde honom ut ur ljusgården, ut genom virveldörren, ut gatan, fram till fönstret med pälsmössan pinnen och sade: Just den mössan vill jag köpa! Just den mössan! De tre herrarna återvände i affären.

Någon timme senare drev direktör A:son Ansén klädd i sportmössa och en av de kostymer, han ansåg snygg när han ännu var biträde i en speceriaffär norr, utefter Hamngatan, med de fem nya, fina hundralapparna i handen. De övriga fyra herrarna följde hans förehavande från andra sidan gatan. Till första offer utsåg han en ung man av affärstyp. »Skall herrn köpa en hundralapp

Många borde haft en nolla borttagen från sina 1,000,000. För en tid sedan satt jag vid en middag bredvid Mr. Evarts, och samtalet rörde sig om idéen att personer, medan de lefde, skulle utdela sin förmögenhet till allmännyttiga ändamål. En af de närvarande herrarna sade, att det var fullkomligt riktigt, och anförde många skäl, af hvilka ett var, att ingen kunde ta sin rikedom med sig i döden.

Snälla herr Krok, de kommer att slå ihjäl Gusten. När de kunde slå ihjäl Sörman, och han var ändå Guds barn. Jag stod i fönstret var natt, jag. Men Sörman är i himlen, för han förlitade sig Gud. Men hur ska det med Gusten! Å herre Jesus! Nog får herrarna ångra sig! Nog får herrarna ångra sig! Abraham avbröt: Var är Elsa? Det säger jag inte, sade fru Sörman och kröp ihop.

Principalen var rik och obildad, därför kände han sig honom både underlägsen och överlägsen, men det kunde aldrig bli något deciderat. Herrarna kontoret voro gott folk nog, men de smickrade honom och beklagade honom, och det senare var förödmjukande.

Hon har alldeles förtrollat människorna här. Herrarna göra inte annat än springa gata upp och gata ned för att se henne. Jaså. Det är inte att undra öfver. Hon är värkligen förtjusande. Jag har aldrig i mina dagar sett maken. Ja, det är hon visst. Din man tyks också ha mjuknat, styf han än eljes är. I morse mötte jag dem gatan, men de samtalade ifrigt att de inte ens sågo mig.

Men snart de kommo i de öfriga rummen, återtogo de oförmärkt sin frihet. Herrarna höjde rösten, damerna hviskade och blefvo lifliga, några till och med skrattade ibland af förseelse. började klockorna ringa. John böjde sig ned och sade något åt Alma. Det var tid att bryta upp. En högtidlig tystnad spred sig från rum till rum.

Höjer skulle ta itu med dem, och förbjöd dem slinka med herrarna, utan de skulle sova om nätterna. Det ni göra, svarte Höjer, men ett villkor: att ni gör ert arbete för mat och lön om dagen. Kan ni svira om natten och arbeta lika bra om dan, ni det! Men kan ni inte det, ni inte gör rätt för er, ni er väg!