Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 oktober 2025
Rätt som man går och pratar med en god vän så får han magplågor och da'n därpå så är han död.» »Det är ju förfärligt!» kom det i kör från passagerarna. »Var det länge sedan herrarna var där?» »Nä då», försäkrade Esselgren fryntligt. »Vi kommer direkt.» »Det vill säga, herrarna har legat i karantän en tid.» »Inte!» sade Esselgren. »Man achtet sich! Inte har vi affärsmän tid med sånt.
Herrarna möttes nere vid Tanningen, de bjödo varann armen och vandrade upp till stugan. Vanligen kallade de varandra herr brukspatron och herr ingenjörn. Men under det att Julius Krok utvecklade sina planer, glömde han detta och duade sin gamle vän. Brukspatronen blev rörd, han fick tårar bakom brillorna. Den där lille stollen, tänkte han, den där lille stollen tycker om mig.
Först då leken var slut och Alma samt gästerna åter kommo upp på verandan, slöt också han sig till sällskapet. "Har ni nu fått det svalt?" sade han leende. "Ja, det ha vi," svarade Alma och satte sig varm och trött på en bänk. "Kom närmare och säg ut," tillade hon till Maja Lisa, som blinkade och vinkade med fingret i dörrspringan. "Vi hafva inga hemligheter för herrarna."
Han lät det ena äkta paret efter det andra passera revy, gycklade med den tvungna skyldighet, hvarmed några af herrarna bjödo sina fruar te, och visade hurusom de flesta hela kvällen nästan undveko sina ömma hälfter. Slutligen fäste han Almas uppmärksamhet vid tvenne nygifta, hvilka verkligen troget sutto sida vid sida, alldeles som fastvuxna. "Huru länge tror ni att det der räcker? En månad? Två?
Hon återtog då samtalet med Nymark, hvilken ändå i alla fall var ganska underhållande, med allt sitt egendomliga lättsinne. Det led redan mot midnatt, då gästerna togo afsked. John och Alma följde dem ända till landsvägen; hästarna fingo gå förut, och de vandrade alla till fots längs en skogsväg. John hade tagit Almas arm, men han talade likväl fortfarande med herrarna.
Varför de? Då bryr jag mig inte om det hela. Alltså bli vi bara fyra. Skönt. Bråka nu inte. Sitt ned. Vi ta ut till och med fyrorna. Förlåt jag frågar, var det inte poker herrarna tänkte spela? Alla korten med och ingen joker! Ingen joker!! Var ä min överrock? Jag går in i en annan klubb! Sitt ned. Vi ta alla korten med och joker. Det är inte poker, men det gör detsamma. Jag uppoffrar mej!
Men när man gjort an kajen vid Skärgårdsholms stad, och herrarna gått upp på hotellet, steg Silverbuckla i land. Vid ett hörn stod platsens poliskonstapel inbegripen i samtal med en kvinnlig bekant, och Silverbucklas blick var grym och hård när han nalkades denne lagens representant. »Mitt namn är baron Silverbuckla!» sade han.
Edmée gjorde en djup, gammaldags reverens för de båda herrarna. Till mig? sade hon småleende. Den nyheten är väl till oss alla. Freden, icke sant, min fader?
Käpparna undersöktes och befunnos vara i detalj lika, och på grund av detta egendomliga sammanträffande stiftade herrarna bekantskap och fingo sällskap hem. »Mitt namn är Andersson», sade John. »Firma J. A. Andersson, agentur i kaffe, gjutgods, garn och cigarrer.» »En driftig ung man», sade den andre gillande. »Ja, mitt namn är Schönstein.» »Inte Josef B., den store miljonären?»
Jag presenterade herr Söderberg, en gammal vän till mig och Tor, och vi återvände till rökrummet. Riktiga chips! sade Söderberg och tog en näve pokermarker mellan fingrarna. Precis som i Amerika. Hur hög max spelar herrarna? Tor såg på mig och vi smålogo! Fem kronor, sade jag. Jag sade det på skämt, men Söderberg svarade: Kör till! Och så satte vi oss ned och spelade.
Dagens Ord
Andra Tittar