United States or Mayotte ? Vote for the TOP Country of the Week !
Rätt som man går och pratar med en god vän så får han magplågor och da'n därpå så är han död.» »Det är ju förfärligt!» kom det i kör från passagerarna. »Var det länge sedan herrarna var där?» »Nä då», försäkrade Esselgren fryntligt. »Vi kommer direkt.» »Det vill säga, herrarna har legat i karantän en tid.» »Inte!» sade Esselgren. »Man achtet sich! Inte har vi affärsmän tid med sånt.
Vi kilade tvärs över Finland och så smet vi ut på Åland och seglade över till Grisslehamn, tyst och stilla, och nu är vi här. Fint skött, va?» En halv minut senare voro de båda herrarna ensamma i kupén, och sträckte ut sig på var sin soffa. »Där ser du, gosse», sade Esselgren stolt, »hur man klarar en situation. Du såg vilken fart dom fick.
Malmötåget var fullt redan när de båda kompanjonerna Esselgren och Anderstein anlände till perrongen, men eftersom de redan dagen förut försett sig med platsbiljetter, så vilade där inga ledsamheter, utan de trängde sig glatt in i sin vagn.
»Hör du, Anderstein», sade han högljutt. »Nu går vi väl snart in i restaurangvagnen och äter frukost.» Och i detsamma blinkade han långsamt och omsorgsfullt med vänstra ögat, för att Anderstein skulle förstå att något var i görningen. Anderstein förstod, men visste inte vad. »Vi gör väl det», svarade han. »Det blir annat det än i Petrograd!» utropade Esselgren entusiastiskt och gnuggade händerna.
Gatorna fulla av rövare och mördare så att ingen går säker, och så rasar sjukdomar där.» »Hemskt!» instämde Anderstein. »Ja, koleran går ju så förfärligt där», sade den intresserade herrn. »Ohyggligt!» sade Esselgren. »Tusentals fall om da'n, mycket värre än man tror här hemma. Dom stupar på gatorna, dom dröser.
Nu sover vi ett slag, och sen äter vi frukost och sen åker vi i vår egen abonnerade kupé till Malmö.» Snarkningstävlingen mellan Esselgren och Anderstein, hade pågått i cirka två timmar och den senare tycktes ligga litet över, när de väcktes av att dörren öppnades. I dörren stodo en man i polismössa och en herre i pincenez. Bakom skyltade ännu ett par karlar. »Vad är det?» frågade Esselgren.
»Joo, det vill jag lova! Här får man ju ett mål mat för några kronor, där en fläsksvål och ett par skedblad stuvade potatisskal för femti rubel.» Medpassagerarna hade blivit intresserade av konversationen och en av dem vågade en fråga. »Är det verkligen så hemskt i Petrograd?» »Jo, var lugn för det», sade Esselgren högtidligt. »Ingen mat, inga kläder eller skodon.
Om inte Esselgren och Anderstein haft så viktiga affärer i Malmö, så hade de säkert stigit av och rest med ett annat tåg, men nu var saken den, att de båda herrarna, som voro rätt avsevärda smågulascher, kunde göra upp en jobbaraffär och svindla svenska folket på 25,000 vardera om de lyckades hinna till Malmö på kvällen.
Dagens Ord
Andra Tittar