Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 maj 2025
Nej, Bella, så brun du blifvit! utbrast Agnes Lund och slog ihop händerna af bestörtning. Du har då alls icke brytt dig om att bevara din
Jag vill ha klara papper. Hela den här affären gör jag uteslutande för att få ett slut på Blekängseländet. Jag vill ha en förbindelse Vänta, vänta, bad skomakaren och slog med händerna. Benjamin hade givit honom tydliga föreskrifter beträffande Tre Remmareköpet. Men ingenjören gjorde frågan vidlyftigare än så, och skomakaren rev sig förgäves bak örat.
Hon vinkade till jungfrun, att hon skulle gå, och, med händerna för ögonen, kastade hon sig ned på sängen i ett våldsamt, krampaktigt gråtanfall.
Hans farmor hade kallat honom högfärdig och fåfäng och falsk. Var det inte han , som gjorde allt för att bli en god mänska, för att träda fram med den rätta sinnesförfattningen? Och så kommo de med silverpjäser och skräddare! Var det ingen, som förstod honom? Han satte sig vid skrivbordet, med huvudet i händerna, i en dov vrede och trött förtvivlan.
Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen. Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats. Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast. Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
Det dröjer, sade gästgivarn, gick in i köket. Efter en bra stund tittade han ut igen. Flickan satt alltjämt på kärrbrädan, händerna i knät. Skulle du inte hålla dig lite till rättvisan nu? undrade gästgivarn. När som du ska vara hustru och gästgivarmor. Inte är jag mor än, sade flickan, och inte blir jag det här i gården.
Ja ska aldrig tappa den i golvet. Ja lovar, pappa Ja, men där är ju bara huvet och kroppen kvar. Stellan tog med båda händerna om sin fars ben så hårt han kunde. Han såg upp: Ja lovar , att ja ska vara så snäll mot den Tja, ta den då! Stellan dök åter ned med huvudet. Han tryckte sitt huvud mot faderns ben, hans händer smekte hans smorlädersstövlar i tacksamhet och ömhet. Han kunde ingenting säga.
Stöta bort eller draga till sig, det låg henne lika nära, ty båda delarne var att handla. Resignation, med händerna i skötet, var det enda som var henne främmande. Hon ringde på den lilla tamburen och det var Alma sjelf som öppnade. »Vill du komma till mig ett ögonblick?» Det var nästan mörkt derinne men det »ja», som följde på frågan hade tonfallet af en glad häpnad. »Kom strax då.
Tankfull och tigande följde Göran sin vän till stugan, men de stannade på dess tröskel och drogo sig åter hastigt tillbaka, ty vid en blick in i det tomma rummet hade de varseblivit den gamle krigaren, stående orörlig med pannan tryckt mot fönsterposten och händerna sammanknäppta över bröstet.
Sådana stämningar och sådana anfall hon kunde aldrig ens för sig själv ge någon riktigt bestämd grund kommo ofta över henne på senare tiden. Det var som om den sjudande, spirande våren, Paris' glada, väntansfulla vår, göt feber i hennes blod och i hennes själ en längtan, som ibland var så våldsam, att hon, då hon var ensam, kunde knyta händerna och skrika högt. Och emellanåt kunde hon sjunka ihop i en pinsam ängslan, i
Dagens Ord
Andra Tittar