United States or Costa Rica ? Vote for the TOP Country of the Week !
De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa. Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak. Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort. Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla. Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig. De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans. Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret. En sång av esraiten Etan.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord. Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig. Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder? Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
Såsom till en högtidsdag kallade du samman mot mig förskräckelser ifrån alla sidor; och på HERRENS vredes dag fanns ingen som blev räddad och slapp undan. Dem som jag hade burit i min famn och fostrat, dem förgjorde min fiende. Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris. Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram; snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt; garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig. Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram. Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av. Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna. »Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen. Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats. Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast. Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.