United States or Guinea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han har sett hemlighetsfull ut och liksom kämpat invärtes med sig själv; hans ansikte är blygrått, blicken slocknad. Han sjunger eller visslar dagen lång; det har kommit ett brev, som gjort ett starkt intryck på honom. På eftermiddagen kom han hem med händerna nerblodade efter en operation och hade med sig ett två månaders foster.
Hela ön känner Ada. De små flickorna trängas framför hennes bur, mata henne och bli så glada då hon visslar åt dem eller då hon någon gång visar dem sitt största konststycke: att sitta på översta pinnen och släppa ned en skorpa mitt i vattenskålen. Ada märker strax att hennes matmor lämnat henne. Hon skriker, ropar och visslar en hel förmiddag. Då fönstret är öppet, hör man hennes Äda!
Å, du stolle, du slarver, du tok! Köpt? För pengar? Herre du min gud, att vara så dum! Finns det någonting sådant som pengar? Det finns inte, det har aldrig funnits, aldrig existerat. Det finns ju bara du och jag. Jag, som är listig och snäll, lägger mina garn och gör mina vackraste konster. Du som är dum och stygg. River mina garn, och visslar åt mina konster. Nej, kom!
Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen. Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats. Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast. Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
Vår Herre kanske? Då hade han väl någon mening med det? Giv mig min flöjt! Kasta honom i elden. Jag hade ingenting att svara men dröjde likväl. I elden med den boven! skrek gubben, och nu reste han sig på båda armarna, för att se hur det sprakade om buxbomen. Hör du hur det visslar i honom? Nu kan han spela. Se bara hur klaffarna smälta hela skalan uppåt... Så där, nu kommer C-klaffen.
Helt förskräckt svarade jag: Kära mor, jag visslar så gärna; men inomhus vill jag inte göra det för att ej visa dig vanvördnad. Jaså på det viset, sade min mor allt annat än övertygad. Men vem är det då, som svarar dig? Ännu mera skrämd sökte jag förklara för henne, att vad hon hört, endast varit ekot från husväggen. Det ekot vill jag höra sade min mor och befallde mig att vissla.