Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 juni 2025
Allt gick åt, till och med den del af fläskpannkakan, som brunnit likt en fackla, då Aina störtade till för att släcka. Efter middagen resonnerades om resans fortsättande, och alla sex använde sin öfvertalningsförmåga för att få Hanna att följa med. Men hon var obeveklig.
Tomas stod och skruvade på sig. Pastorn märkte det slutligen, och hans ansikte återtog hastigt sitt vanliga uttryck. Jag ser att du har bråttom, sade han småleende. Adjö, hälsa din far! Och han gick långsamt bort och satte sig att drömma på en av sofforna, mitt i det blida solskenet. Tomas tog vägen genom en av de gränder, som föra ned till Roslagstorg. Han var ännu förvånad.
Och så gick slaget fram: två dussin vita skjortärmar i en kil som höstflyttande svanor, med liarne häl i häl, och efter i spridd ordning, som en flock fisktärnor, nyckfullt kastande, slängande, men ändock hållande tillsammans, kommo flickorna med sina härvar, var och en följande sin slåtterkarl.
Då ingen öppnade och intet svar hördes, vred konsuln själv om låset och steg in utan vidare. Det var mörkt därinne; genom en stor reva i den trasiga rullgardinen föll en strimma av decembermorgonens knappa dager in och belyste dammet på skrivbordet. Konsuln gick rakt fram till fönstret och rullade upp den blå gardinen så häftigt, att den skrällde till.
»Då får Göranson vänta tills han kommer igen», sade Jönsson orubbligt. Göranson funderade. Att låta det stackars djuret stå där ute och lida gick ju inte för sig. Skjuta måste han om han också skulle få böta för det. För en djurskyddsordförande fick inga dylika småsaker utgöra något hinder. »Jönsson», sade han efter en stund beslutsamt. »Hur mycke böter blir det om jag skjuter måsen ändå?»
Lasse såg sömnig ut, men hur det var, tog han på sig rocken igen och gick ut, samma väg som hon. Natten var bitande kall. Långträsket låg fruset, och vid stränderna var det redan bottenis. På dagen hade det småsnöat, så att marken var hvit och träden betäckta af rimfrost.
Men trefligt var här, varmt och godt, det pratades omkring honom så underhållande och otvunget, han blef icke trött och nervös såsom hemma eller i de familjer, där han brukade vara. Här var behagligt, tiden gick endast allt för fort. »Nu spricker hon minsann ut», sade glada Katrin och flyttade den stora blomkrukan närmare sig, »ja ha, se, se, nu är hon färdig, se, hur hon öppnar sig!
För däj och mäj finns ingen annan räddning vi gick alla vilse på bergen såsom får utan herde Han satte sig med ansiktet i händerna och grät sakta. Minns du den där sagan om sorgens tunga kedja, frågade han plötsligt utan att se upp, sorgens tunga kedja, som den lille gossen gick och drog genom den stora skogen?
Jag växte upp bland dem och deltog i deras industri, tills mitt skägg begynte växa, då jag gick ut med en kofferdiman och blef hederlig karl. Se så, båtshaken ut, tag törn! Jag tror, den onde visar mig vägen bland stenarna här." Slupen låg med fladdrande segel i en bukt, bildad af framskjutande klippor; man började räta ut de styfva lemmarna, man gäspade och röt kölden ur kroppen.
Då gick han åter till sitt hem och tog Ännu en gång sin lyra där i handen Och grep en djup ackord på den och dog Och gaf åt andens fosterbygder anden. Nu grusas vården öfver bardens graf, I sekler ren hans aska bott där inne; Men sången flyger öfver land och haf, Och hjärtan glöda vid den ädles minne.
Dagens Ord
Andra Tittar