Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 juli 2025
Anna-Claras moder ville vara ensam då hon mötte sitt barn. Mannen gick tillbaka till vännerna. Han såg sig omkring. Det var som han aldrig förut sett detta rum. Där hängde en vaktmästare mot en vägg och där satt en kassörska vid en pulpet. De sågo trötta och döda ut. I detta ögonblick kanske Han sprang ut i vestibulen. Någon ringt? Hör efter noga! Där kom en gammal man in i matsalen.
Och han uppstod, granadören, gick bland menigheten kring, Fick en slant af en och annan, af de fleste ingenting; Och så kom han fram till vagnen, där den höge herren satt. Böjde djupt sitt gråa hufvud och stack fram sin slitna hatt.
Affärerna blevo allt sämre och han kände redan under sina fötter den gungfly, som kunde bli hans grav. Upp till posten varje morgon för att spana efter rekommenderade brev, och så ut att låna och så ut att betala. Hela dagen gick utan att tid blev att läsa. Fjärde terminen gick ut och han ansåg sig böra slå graden ur hågen.
Så gick vintern sin tysta gång med skogshygge, notbygge och isfiske med mellanstick av kortspel och kaffehalvor, ett och annat julkalas och alfågelskytte.
Därför bör nu någon av de män som följde oss under hela den tid då Herren Jesus gick ut och in bland oss, allt ifrån den dag då han döptes av Johannes ända till den dag då han blev upptagen och skildes ifrån oss någon av dessa män bör insättas till att jämte oss vittna om hans uppståndelse.»
Han skämdes efteråt, men kunde icke underlåta tycka sig manlig. Om hon inte hade fräst, bara! En sommar vistades han med styfmodern hos en af hennes slägtingar, en landtbrukare i Östergötland. Der blef han behandlad som gentleman och blef ganska god vän med styfmodern. Men det räckte inte länge, och snart stod striden i ljusan låga. Så gick det upp och ner, fram och åter.
Det såg nästan ut som om hennes tillgifvenhet för modern var mera djup än hennes kärlek till sonen och en gång gick hon så långt, att hon anförtrodde modern sina tvifvel på Williams framtid, talade misströstande ord om att han intet kunde uträtta som konstnär och författare. Då kände modern för första gång hur något främmande och kallt smög sig in mellan dem. Men det varade icke länge.
Du finner Hjalmar kanske och vill Med vissnad hand den väldige böja; Skall han, i öfvermodet af styrkans fröjd, Ej löna din vanmakts dåd med förakt? Ett ord gaf Fjalar icke till svar. Han gick Till stranden, följd af väpnade skaran. Hans gång var långsam, harm i hans anlet låg; Nyss kämpande, nu den stelnat till lugn.
Han svängde om på stolen. Vad menar Sörman? Hur kan Sörman tillåta sig ? Sörman drog sig baklänges, morrade fram ursäkter. Krok vände sig åter till arbetet, men det gick runt för honom, siffrorna blevo suddiga och meningslösa, han förstod icke deras sammanhang. Hör, Sörman sade han dröjande. Vad är det, som är på tok? Gör jag inte rätt? Å för allan del! Sörman dristade visst inte rätta sin förman.
Och då spelte han den fugan han utförde sista aftonen efter examen, och samma rysningar av vördnad för sin egen storhet och makt intogo honom nu som då, och fötterna arbetade på obefintliga pedaler, händerna togo oktaven, där tonen fattades, och drogo ut stämmor, där inga funnos. När han så tröttnat på spelet, gick han ut i stränderna, helst de yttre, som vette åt havet.
Dagens Ord
Andra Tittar