Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 maj 2025
Han kom från ett fientligt land En oväns svärd han bar; Dock fatta, broder, rörd hans hand Och minns ej, hvad han var; O, blott på lifvet hämnden ser, Vid grafven hatar ingen mer. Från Kristina var en man, Otto Fieandt hette han, Föddes äldst bland bröder alla, Däraf lärde han befalla; Var i kriget, det är sant, Endast öfverstelöjtnant, Hade med armén fått vandra, Om han kunnat lyda andra.
Ulv Ulvsson, grannen, hälsar gårdsbonden, begynte han. I stället för att därvid hånle som andra främlingar alltid brukade på Folketuna, rynkade han ögonbrynen och stannade fientligt flera steg från bänken. Törhända minns du, att det till stor del var av mig du köpte din myckna jord. Sedan dess ha vi inte sett varann. Och nu skall jag giva dig en lätt gåta att tyda, Folke Filbyter.
Jag vill föra dig Ett stycke till min boning, där kan profvet ske. TEKMESSA. O, höge gudar, sänden mig en räddare! LEONTES. Ditt värf är slutadt, Rhaistes, du har fyllt ditt kall. RHAISTES. För andra gången, unge furste, träder du Fientligt upp emot min sak, ej min blott nu, Men ock din höge faders. LEONTES. Hvad han dig befallt, Det har du utfört redan. LEONTES. Du gjort det ock.
Men innan skaran hunnit fram till vagnborgen, hade Assim, på ett tecken av hövdingen, gått fram till eken, där Erland, nästan medvetslös av dryckens verkningar, stod bunden. Assim höll en dolk i handen. Gulblek och skälvande riktade han udden mot Erlands bröst. Hallå! ropade hövdingen, som klivit upp på en vagn. Vad viljen I där borta? Kommen I med fientligt uppsåt, eller huru?
Man fordrar djärft Att höra mer, i hvilket land och genom hvem Han fallit, Ajas ättling. Tvenne flockar stå Fientligt mot hvarandra: Rhaistes ropar högst På ena sidan, på den andra höjer sig Ej någon enskild stämma öfver mängdens skrål. Men dig, dig nämna alla, dig man kallar på, Af dig begär förklaring en, den andra stöd; Och därför skynda! Stenar flugit ren, och snart Kanhända dragas svärden.
Var då utan alla dogmer Kristus' efterföljare, var Teodoros' råd. Men å andra sidan förebrådde han Hermione, att då den kristna gudstjänstens naturligaste former stötte henne tillbaka, hon likväl kunde finna sig i den gamla lärans bruk och ceremonier, ehuru dessa uppenbarligen levde något fientligt emot Guds tillbedjande i anden och sanningen.
Men ni tyckas vara bättre män än era fränder, och oskyldiga vilja vi inte utmana. Också vi ha nu tagit kristen sed. Vad har då skett? frågade Hallsten och ville gå till dem, men de hejdade honom genom att fientligt slå på sina svärd. Så goda vänner äro vi ändå inte, att vi längta att språka med er. Tids nog komma ni hem, och tacka till dess Gud för var stund, som går utan att ni veta något.
Nu undflydde det ej den stridserfarne kaptenen, Att där kunde i skygd af de väldiga tallarne döljas Månget fientligt försåt, men mest i de kvarnar, som socknen Tätt till hvarandra byggt vid den forsande bäcken, som flöt där.
Han var också till häst, och ingendera ville rida ur vägen för den andra. Hästarna stannade framför varann och fnyste och grinade fientligt. Rid ur vägen du, jag är storbonden här på trakten, sade Folke Filbyter, och de båda ovännerna sågo varann stelt i ögonen. Nej, rid du, jag är äldst, svarade Ulv Ulvsson. Då sprang Jakob emellan, så långt hans rep räckte, och höll hästarna i sär.
Dagens Ord
Andra Tittar