Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 oktober 2025
Han var förtrampad af min fot, af mig, Hur underligt, af mig, som velat köpa Med eget lif hans lif tillbaka, skratta! Du skrattar ej, af mig var kärleken Förtrampad, och du skrattar ej? HAN. O, kvinna! Förtviflan skrattar såsom du, förtvifla ej! Din fjärils död var kärlekens triumf; Han dog gemensamt med sin älskarinna, Han dog för dig, som ville honom godt.
Min förtviflan när jag kom in! Lampan tycktes ha mist sitt sken. Knut Herman stod ensam i detta rum, som nu tycktes mig naket som ett fängelses väggar, ödsligt som en lifdömds tankar. Hvad han var nervös! anmärkte Knut Herman, som just därför icke fått tillfälle att gå. Så kunde jag icke förställa mig längre: Åh, herre Gud, jag hade velat tala med Ivar Mörcke.
Johansson hade varit där nere på morgonen och sagt henne, att han skulle resa till Amerika i mars. Det är väl för att undkomma mig, hade hon sagt. Ja visst är det så, hade han svarat skämtande och skrattande att du kunde gissa så rätt! Lefva hvarför skall man lefva, när det är så förfärligt! Denna förtviflan låg henne som ett klippblock öfver bröstet. Hon hade knappt luft nog att gråta.
LEIOKRITOS. Blind är du själf, för gudars hämnd ett mål också. TEKMESSA. Ve och förtviflan öfver dig! LEIOKRITOS. Men nåd och frid Utöfver dig, du arma moder, om af nåd, Af frid du mer kan hugnas. O, din bitterhet Är mig ej svårförklarlig; låt den mildras dock. Om ödet mig har tvungit att beröfva dig Din största fröjd i lifvet, så behjärta väl, Att tvång, ej vilja, vållade, hvad ondt dig skett.
huru annorlunda än Kreons sönderslitande förtviflan, då han beröfvad sin son, hvars hat in i döden han ådragit sig, i känslan af sin skuld utbrister: "O ve! O bröst utan sans, hvad dödsbringande, Hvad gräslig skuld du begått! Skåder dödsoffret, sen Hans banman, som mördat blod af egen blod! Fröjdlösa följd af mina råds vettlöshet!"
Men nu är det eftermiddag, alltid melankolisk som den första ålderdomen, solens skuggor falla så nytt och förändra allt, utan att som natten dölja allt. Han börjar sakna något. Det kännes så tomt, öfvergifvet, afbrutet. Han vill hem, men förtviflan öfver att ej genast kunna det, slår honom med fasa och han gråter. När bröderna fråga honom hvarför, svarar han att han vill hem till mamma.
Ser ni, min herre, såsom världen, tagen i högre och heligare bemärkelse, kan söndras i Gud och värld, så kan äfven ordet söndras i anda och ord. Ty huru se vi alla de föremål, som möta oss, om icke ur dem en strimma af den Eviges ljus strålar emot oss? Jo, såsom mörka och fallna, ofruktbara för vårt högre behof och rika blott på förtviflan och död.
Och dessa qvinnor, svarta som ebenholtz, med bländande hvita tänder. Raska arbeterskor, om än mindre sköna än de hvita qvinnorna. De äro ock mindre dyrköpta. Denna stolta, svartögda qvinna med sitt barn, som hon med förtviflan i blicken sluter till sitt bröst, skall hon säljas? Hon tror så, hennes man har hitsändt henne till straff.
Hon bad och stred. Hon vred händerna i förtviflan. Hade Gud straffat henne? Och hvarför? Mot morgonen vaknade han. Ett leende for öfver hans ansigte, då han såg sin mors omsorger omkring honom, såg i hennes ömma, sorgsna, tårade ögon, hur hon led. Var inte ledsen, mor sade han, jag är bättre nu. Jag skall inte göra dig ondt mer. Nu är det slut. Aldrig, aldrig mer skall jag spela. Nej, aldrig.
Han gjorde sig i ordning att gå. Jag skall öfvervinna det, på ett eller annat sätt, efter du önskar det, sade hon. I sitt sinne kastade hon skulden för sin död öfver på honom. Det är rätt! sade han. Och så skildes de. Hon satt kvar på sin plats, sedan han gått. Det hade kommit öfver henne en död, tung förtviflan med en tillsats af skam.
Dagens Ord
Andra Tittar