Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 juni 2025
Se fältet blommar till hans ögnalust Och fågelns stämma till hans fägnad ljuder, Och marken honom till ett arf sin must Och himmelen sin dagg derofvan bjuder; Han trampar djerf det vreda hafvets rygg, Till bergens djup han malmens gång förföljer, Och öknens Konung sjelf, för honom skygg, Bland Jordans snår sig rytande fördöljer;
Kom Alhejdi, min snabba fåle väntar dig här utanföre, snart äro vi ibland bergen, der en skara af mina tappre väntar oss, ögonblicket är vårt, ej mera. Skynda, kom Alhejdi!" Hastigt fattade han om den sköna flickans smärta lif och bar henne under skyndsamt språng ur trädgården öfver ett ställe, der muren syntes vara enkom nedrifven, ut öfver fältet. Der stod en frustande häst bunden.
När åkermannen vill så, plöjer han då beständigt och hackar upp och harvar sin mark? Nej, fastmer: sedan han har jämnat fältet, strör han ju där svartkummin och kastar dit kryddkummin och sår vete i rader och korn på dess särskilda plats och spält i kanten. Ty hans Gud har undervisat honom och lärt honom det rätta sättet.
"Till öknen, tyst försigtigt som den lurande tigern, men snabbt som vingade fogeln". Ett susande for genom bergen, snabba skuggor skiftade öfver marken, var det lätta moln, som skuggande flögo öfver fältet? var det en sakta nattvind som fläktade?
Han hade många söner, men endast en dotter vid namn Maheli. Denne Amram hade en anförvandt, hvilken bodde i Nobah och dref handel i Ammons land. En dag, då Amram kom hem af fältet, mötte honom en man, den der sade: är du Amram Nurs son? Ja, svarade Amram, jag är det. Då sade mannen: jag är Jethurs, din frändes, tjenare.
Johan hade en gång på sommaren satt upp en trupp af sina elever och statpojkar, hvilka han exercerade på fältet. Förbud utfärdades mot umgänge med statbarn. Hvar klass skall hålla sig för sig, sa friherrinnan. Men Johan kunde icke förstå hvarför, sedan klass-skilnaden med 1865 var upphäfd! Ovädret drog emellertid ihop och var färdigt bryta löst. En småsak tände på.
Vid den tiden hände sig en gång att Jerobeam hade begivit sig ut ur Jerusalem; då kom profeten Ahia från Silo emot honom på vägen, där han gick klädd i en ny mantel; och de båda voro ensamma på fältet. Och Ahia fattade i den nya manteln som han hade på sig och ryckte sönder den i tolv stycken. Därefter sade han till Jerobeam: »Tag här tio stycken för dig.
Tagen alltså på eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen stå emot på den onda dagen och, sedan I haven fullgjort allt, behålla fältet. Stån därför omgjordade kring edra länder med sanningen, och »varen iklädda rättfärdighetens pansar», och haven såsom skor på edra fötter den beredvillighet som fridens evangelium giver.
Därför skall jag ock draga upp ditt mantelsläp över ditt ansikte, så att man får se din skam. Din otukt, ditt vrenskande, ditt skändliga otuktsväsen på höjderna, på fältet har jag sett dina styggelser. Ve dig, Jerusalem! Du kommer icke att bliva ren på huru lång tid ännu? Detta är det HERRENS ord som kom till Jeremia angående torkan.
Icke äger jag som andra Fader, som vid namn mig nämner, Moder, som sitt guld mig kallar, Broder, att min börda bära, Syster, att mig stundom smeka. Där jag andras hjordar vallar, Högt på berget, djupt i skogen, Dagen ut på fria fältet, Där är skäggig gran min fader, Björken, böjd af år, min moder, Broder är mig bruna trasten, Markens bleka lilja syster.
Dagens Ord
Andra Tittar