Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 oktober 2025
Jag brydde mig icke om dem nu, ty jag måste i fred få tänka och påminna mig hvad jag egentligen sagt och gjort. Plötsligt stod det alt för mig, hela mitt uppförande mot Antti i går och mina dumma, oförståndiga ord. Jag satte mig ner och knäpte ihop händerna. Gode Gud, var det värkligen sant! Jag kunde icke fatta hvad som kommit åt mig, hvad som bragt mig från mina sinnen.
»Nej, nej», sade hon. »Nu vill jag stanna hos dig. Men jag har tänkt så många stygga och dumma tankar under denna tid.» Hennes röst blev som ett barns, vilket bekänner en förseelse, så att jag måste le, när jag hörde henne. »Nej, skratta inte», fortfor hon. »Ty det är sant. Jag har trott, att du inte förstod mig, och jag har sagt det också. Kan du förlåta mig?»
Anna-Clara såg på oss bägge så nedlåtande som endast en kvinna kan se på två dumma karlar och så sade hon: Usch, vad ni ä dumma. Dom ä ju inte levande de ä ju bara som dom föreställer! Då drogo vi oss tillbaka mycket generade och jag tänkte: Min dotter saknar all konstnärlig begåvning gudivaretackochlov! Men hur skall det gå för Sten? Fru Göransson hade bott hela sommaren på landet.
Hon hade i en hast blivit så tung i huvudet, ja rent av sömnig. I en mörk vrå ute i tamburen stodo Tomas och Märta och kysstes. Han höll henne hårt pressad mot grosshandlar Wenschens ulster och kysste henne var han kunde komma åt. Hon var stilla som ett lamm. De dumma barnen hade druckit så mycket champagne, att de icke kunde hitta på något annat att säga varandra.
I åtta år hade jag försmäktat af brist på andlig näring, då min man åtog sig att redigera en tidning. »Kvinnan är gifven mannen till hjälp.» Nu lade mitt dumma samvete ej mera några hinder i vägen. Jag fick på nytt hängifva mig åt andliga sysselsättningar och gjorde det med lust och glädje. Det var som om jag lefde upp på nytt. Och reformifvern grep mig genast.
Han hade tydligen klämt nageln på högra långfingret dagen innan. Det var blått nere vid nagelroten. Han såg för resten äckligt farbroderlig och vänlig ut. Och så var det pojkarna. Han studerade deras kläder, deras ansikten. De voro alla nyklippta. Han tyckte de sågo ovanligt dumma ut, där de sutto stela och raka i ryggen. Han ryckte till. Nu svarade de alla med en mun: Ja. Vad stod på?
Det blev nu Hansis tur att fundera och efter en stund sa han: Får jag komma tillbaka till dig, sedan allting är uppgjort med husbond? Hon svarade: Det blir väl, som du tycker. Grädel gick åter in, men Hansi blev sittande på trappan. Och under det att han välvde allahanda planer för framtiden och beslöt att taga sig bort från bygden och dess dumma kvinnor, började äntligen tupparna gala.
Men innan han gick hem, tittade han upp ett slag till gamla Kerstin: Säg, Kerstin, ä dä sant, att ja blir rik, när morfar dör? Kerstin lyfte på glasögonen: Vem har sagt honom de? De ä väl några dumma ungar, som tutat de i örona på'n? Dä ä dä visst inte. Ä dä sant? Ja, gunås så visst. Å fördöljas kan de ju inte i evighet heller för att de ä rättfånget gods, hans morfar samlat.
Ett skimmer for öfver hela hans ansigte. En rigtig fiol, mor! Får jag se den, bara en enda liten gång? bad han. Dumma pojke! Och du tror, att jag skulle så länge ha hållit den gömd bara för att du nu skulle få den? Åhnej, min gris, det slipper du. Jag tog den från far för att få honom till menniska, men det blef han inte ändå.
Och så vacker, som jag då har dig i min själ, skulle du ha svårt att vara, Albert, om du stannade hemma. Men du skall återkomma! och varje gång dubbelt välkommen! Men herre min Gud ... På det sättet skall kärleken räcka. Du skall slippa se mig i alla dumma, ledsamma, stygga ... ja, i stunder, då det är alldeles onödigt att se varann.
Dagens Ord
Andra Tittar