Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 oktober 2025
Hur gerna hade ej Alma velat byta lif och tillvaro med dem! Hästen höll vid kyrkogårdsporten. Alma och Maja Lisa gingo in. De måste först gå ett stycke rakt fram och sedan taga af åt höger, för att komma till Arvis graf. Snön var blid, Almas skor och fållar blef våta. Rundt omkring stod tätt med grafkors. Hon stannade gång på gång för att betrakta än det ena, än det andra.
Då började hon snattra som hon brukade: Ska'n stå lyss vid dörra'? Otäcka unge! Och åter i blid ton: Ska du följa mig upp på vind? Hon sträckte ut handen, men han drog sig hastigt tillbaka, ställde sig på ett ben på tröskeln, stödjande händerna mot dörrposterna. Hon sade: Jag är rädd att gå ensam. Kom med, ska du få av de granna vinteräpplena i kontoret. Är det sant? frågade gossen.
Ja, så skulle vår nyfikenhet ha blivit straffad och historien varit slut; men den gamle, som strax därpå gick in, lämnade oss i skötet av sin familj. Han återkom dock snart nog med konjak och vatten och hade skakat allvaret av sig. Nu deltog han i sången, var vänlig och blid, men föreföll aldrig rätt glad, och det troliga är, att han icke hade mycket att vara glad över.
"Kanske mor skickat fram mej till' na liksom när vi skulle in till Ladd-Pelle", mumlade Maglena för sig själf. Hon hade fått en djupt begrundande uppsyn och såg forskande upp, in i ögonen på den fina frun, som inte syntes henne bara "fin" längre, utan ljus, blid. Maglena fick med ens för sig att mor skickat fram henne att vara syster åt den, som ingen syster ägde.
I synd jag född och aflad är, Till synden står ock mitt begär; Hvar dag föröks mitt syndamått, I mig bor intet, som är godt. Jag vaknar mången gång förskräckt, Utaf Guds Helga Anda väckt, Och ville gråta blod därvid, Att Gud ej kan mig vara blid. Men skall jag ändra hjärtelag, Är kraft och håg hos mig för svag; Jag suckar, när mig ångren slår, Men är i dag dock som i går.
Till Delfoi kom jag, kom till helga hålan vid Parnassos fot och templet, på hvars tröskel jag Prästinnan fann, det doldas genomskåderska. Blid var hon vid min ankomst, satt i drömmar sänkt, Med handen under lockomflutna pannans snö. Men när din gåfva andaktsfullt för hennes fot Jag lade ned och föredrog ditt ärende, Förändrades den höga jungfruns anlet. Opp Från stället stod hon.
Din Ande blid ledsage dem Och blifve gäst i deras hem, Att stilla fröjd och ljuflig ro Med honom där må bli och bo. O Gud, vi böja oss för dig, Som är vår Gud evinnerlig, Vårt hopp, vår fröjd, vår frid, vårt råd; Välsigna oss och gif oss nåd! N:o 328. Ej finns en glädje på jorden vid, Som kunde den fröjd uppväga, Ett hjärta känner, som all sin tid Ett annat hjärta får äga.
Herre, hela världen tröster Till din mildhets öfverflöd; Tusen sinom tusen röster Bedja dig hvar dag om bröd; Och du låter upp din hand, Mättar allt i allo land. Dina goda gåfvor flöda Ned till allt, som lif har fått; Kroppen spis och själen föda Skänker du i ymnigt mått; Tack, o Gud och Fader blid, Pris ske dig i evig tid! N:o 343.
En dag, han var så uppretad, så föga blid och i en sådan sinnesstämning, att han hade kunnat företaga sig hvad som helst, en dag försökte han att tränga sig in och söka henne genom hela huset, genom alla de eländiga flyglarne, rum ut och rum in, om så skulle behöfvas.
Sedan öppnade hon dörren och gick ut. Derute i förstugan hördes ett snyftande; det dröjde en stund, derefter blef allt tyst som förr. Tredjedag jul var lika strålande och lika blid som juldagen. På Helsingfors gator strömmade en skara pelsklädda promenerande.
Dagens Ord
Andra Tittar