Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 september 2025
Hon gick fram till den svarta flickan, bjöd hand. Kom då, sade hon. Greven följde dem med ögonen och hans blick visade ett tydligt välbehag. När kammardörren stängts efter flickorna, utbrast han: Alldeles förträffligt! Det ante mig, att Sutres ekar skulle bringa mig lycka än en gång. Min kära Träsk, lilla grevinnan behöver en kammarpiga.
Vi sätt småstinterna på kälken, och så gå vi gårdmellan nere i landet som annat, vuxet vandringsfolk. "Ja, såvidt Guds välsignelse ger brödet, så blir ni aldrig utan. Du har gjort mig så lätt och ljus i sinnet med hvad du sagt, lill Ante. Men Gullspira ." "Hon få följa oss hon å. Ligg int' och ängslas mor!" "Int ängslas jag.
Utför nipan här kom dom nu är dom bakom klippsten här bredvid ." Ante stod stel som en bild. Han hörde tydligt han som Maglena ilsket hundgläfs, som hastigt närmade sig genom småskogen, hvilken gick nerom nipan. Bortom en brant stenvägg, som sköt ut midt i nipan hördes eggande rop af karl- och pojkröster. Nu prasslade och bräcktes grenar alldeles invid dem.
Är du tokig som rent drar ondt öfver oss med att säja om så farliga ord. Mor, som var så rädd för svordomsord", sade Ante förskräckt och bedröfvad. "Ja för dom kom med det som ondt är, hit till jorden. De förstås de, att onden själf kom, då man ropar efter en", tillade Anna-Lisa. "Tänk pigan deras svor också.
Vore så väl, att vi kunde komma dit igen, Gullspira och allihop, så tyck ja vi skulle ha de lika bra som kungen." Ante, som talade, såg med allvarsam blick på syskonen. "Si ni, de är en sak, att mor fans där och dödde där, och aldrig får vi igen så'n stuga." Det liknade sig till att börja kvällas, och ännu voro barnen kvar i skogen.
"Vet du att Maja-Greta, stintan deras, hon sa att det fanns vittrer där i gården, goda, behändiga vittrer." "Han sa så till mej å gammdrängen, som var kvar i drängstugan då de andra gått på måran." "Sa han! Hvad sa han?" Maglena slängde den färdigstoppade strumpan till Ante och satte sig att stirra på honom med lysande, skrämda ögon. "Han sa, att småvittrer funnits i alla tider där i gårn.
Hon steg ner ur landet och skyndade in emot huset. "De ä bruden Ante, Månke, pojkar. De ä bruden," hviskade Maglena, utom sig af ifver och glädje. "Tok", puttrade Månke, som var hungrig. "Har du nån'sin sett nå'n brud ligge och ränse i kryddgålsland. "De är hon ändå, ni mått väl si de. De är den granna, fina bruden", hviskade Maglena.
"Ante han var en hurtiger dräng, flitiger som en myra, rask var han som den raskaste karl, stark var han väl som fyra." Det var liksom att göra spektakel af honom med den där visan, så han blef sint, och sade att de kunde gasta på en finare låt. De kunde också låta bli att skrapa hål i botten på främmande gryta. "Nog håll järngrytan", medlade Pelle. "Det låt så fägnesamt te höra barna sjunge.
Han drog fållen från sin egen säng och ville hölja öfver dem. Men Ante höll honom tillbaka. "Käre gör int de, ta int åf er själf. Vi har fårskinnsfällen ute på kälken och kläderna, som vi ta åf oss. "Jag har en skinnfäll in i lillkammarn å. Ta fållen ni." Glasögonkarlen gick in i, hvad som väl var lillkammarn, genom en dörr bakom spisen. Han kom ut igen med en riktigt snygg fäll öfver armen.
Hon lärde oss de rätt var och hon gjorde de själf." "Jag ser de . Väl skall de gå er. Men akta er för folke å barna här . Dom ha' ondt i sinne till er." "Hva' gormar ni om? Låt käringen vara, hon gör int annat än skäller och hostar da'n igenom", skränade Grels och ryckte Ante i armen. "Kom, vi ska gå nu. Brita är rustad." Barnen, både de främmande och de från gården, gåfvo sig af.
Dagens Ord
Andra Tittar